Scrabble-ordbok

Er VILADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

V3I1L1A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att vila
  • Nutid
    vilar
  • Dåtid
    vilade
  • Supinum
    har|hade vilat
  • Imperativ
    vila!
  • Passiv
  • Grundform
    att vilas
  • Nutid
    vilas
  • Dåtid
    vilades
  • Supinum
    har|hade vilats
  • Particip
  • Presens
    vilande

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) vila
  • Bestämd form (ent.): vilan
  • Obestämd form (fl.): vilor
  • Bestämd form (fl.): vilorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) vilas
  • Bestämd form (ent.): vilans
  • Obestämd form (fl.): vilors
  • Bestämd form (fl.): vilornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

vila - tillstånd då någon eller något vilar, stillhet, avkoppling; "han unnade sig inte ett ögonblicks vila"; "vil|rum"; "vilo|paus"; "vapenvila"; "den sista vilan ("döden")"
rast, relaxa, ro, slappa, tupplur, vilopaus

Verb

vila - inte vara i rörelse, ta igen sig; "vila upp sig"; "nu vilar vi ett tag"; "vila i frid!"; "vila benen"
relaxa, slappa, tupplur
vila - vara grundad; "beslutet vilar på ett rejält faktaunderlag"; "huset vilar på vulkanisk mark"
rast, ro
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Vila, i sydslavisk mytologi ett kvinnoväsen, motsvarande ryska rusalka, skogsrå eller vattennymf, älva, i äldre tid även förekommande hos andra slaver. Enligt folktron vistades de i skogar, där de med pilar jagade vilddjur, eller vid floder, där de nattetid trådde sina danser vid månsken. Några vilor troddes också sväva i molnen för att framkalla storm.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • vila, vb, fsv. hvila (ipf. -Id-, -U- o. -adhe) = isl. hvila (ipf. -Id-), da. hvi le; jfr got. hweilön, dröja, uppehålla sig, höll. verwijlen, fhty. wilén o. wilån (ty. weilen); avledn. av got. hweila, tid, stund, fsax. hwil(a), fhty. (h)wil(a) (ty. weiie), ägs. hvil (eng. while), av germ. * hwila = ie. k^eilä till roten i lat. tran-qiiilliis, lugn (se trän kil), /-utvidgning av ie. klÅi- i lat. quies, vila, rö, fslav. po-koji ds., vb. po-citi. - Betr. betyd.-växlingen 'vila'~'stund' se under stund. - Härtill sbst. vila, i dial. även: viloställe, fsv. hvila, vila = isl. hvila, säng, da. hvile, vila, av germ. *hwllön; jämte isl. hvila, vila, no. kvild, av germ. *hwi-lipö; o. adj. sv. dial. vilt utvilad, fsv., fda. hvil.

Ord Def. Poeng SAOL14