Scrabble-ordbok

Er SLUT tillatt i Scrabble?

Bokst.

4

Poäng

7

Bokstavpoäng

S1L1U4T1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

slut - som inte längre finns, förbrukad; "skolan är slut för dagen"; "nu får det vara slut med fjäskandet"; "smöret är slut"; "jag är alldeles slut efter cykelturen"
tillända, upphörande, ända, ändpunkt

Substantiv

slut - yttersta gräns för något i rum och tid, avslutning; "från början till slut"; "vid årets slut"; "i slutet av veckan"; "i slutet på 1800-talet"; "slut för idag"; "vi lyckades till slut"; "veckoslut"; "krigsslut"; "slut|resultat"
final, fullbordande, färdig, förliden, stop, till ända, tillända, trött, upphöra, upphörande, uttröttad, ända, ände, ändelse, ändpunkt, över
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

slut - där något upphör eller når en gräns; avslutning; "Pengarna tog 'slut'."; "Mjölken är 'slut'."; "Han var alldeles 'slut' av utmattning."; "Är du alldeles 'slut' i huvudet?"; "Vad tyckte du om 'slutet' av filmen /boken, föreställningen etc./?"; "Det här är 'slutet' på stormakten."; "Jag har gjort 'slut' med tjejen."

Adjektiv

slut - som inte längre finns, som har upphört eller förbrukats
slut - utan förmåga, förbru­kad

OmegaWiki Dictionary Ω

  • SLUT
    Yttersta del.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • slut, i betyd, 'avslutning' vanligt egentl, först på 1700-t. (t. ex. Spegel 1712 osv.), tidigare däremot allmänt i betyd, 'slutledning' (t. ex. Stiernhielm, Kolmodin 1732, jfr nedan) o. i betyd, 'beslut' t. ex. 1636 = da. o. da.-no. slut (i da. sällsynt utom i sammans.), no. slutl, från mlty. slut m., med avljuds-formen mlt}^. slöt n. (o. m.?), beslut (jfr även slott), fhty. sloz n., slutsats, slutledning, mhty. sluz m., slut (ty. schluss m.), till sluta såsom t. ex. ty. löch (se lock) till germ. *lukan, stänga. - Slutet gott, allt(ing) gott, efter ty. ende gut, allés gul; jfr under ända 1. - Ä. nsv. slutmakare, dialektiker, hos Rydelius 1737: 'then store slutmakaren Leibnitz'.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att sluta
  • Nutid
    sluter
  • Dåtid
    slöt
  • Supinum
    har|hade slutit
  • Imperativ
    slut!
  • Passiv
  • Grundform
    att slutas
  • Nutid
    sluts / slutes
  • Dåtid
    slöts
  • Supinum
    har|hade slutits
  • Particip
  • Presens
    slutande
  • Perfekt
    en sluten
    ett slutet
    den|det|de slutna

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) slut
  • Bestämd form (ent.): slutet
  • Obestämd form (fl.): slut
  • Bestämd form (fl.): sluten
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) sluts
  • Bestämd form (ent.): slutets
  • Obestämd form (fl.): sluts
  • Bestämd form (fl.): slutens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

sluta - ta slut, upphöra; "sluta röka"; "sluta skolan"; "undrar när regnet slutar?"; "hon slutade att arbeta som präst"
sluta - låta avslutas; "hon slutade sitt tal med ett citat från Strindberg"
avbryta, avsluta, lägg av, lägga av, upphöra
sluta - stänga; "hon slöt ögonen"; "sluta sig inom sig själv"
stoppa, stänga
sluta - komma överens om, göra upp; "sluta ett avtal"; "sluta fred"
enda, lägg av, upphöra
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

sluta - upphöra, få ett slut; "Programmet 'slutar' klockan åtta."; "Men kan du 'sluta' skrika?"; "Det är svårt att 'sluta' röka."; "Laget 'slutade' på andra plats i ligan."; "En pakt 'slöts' mellan deltagarna."
sluta - upphöra med handling som utförs just nu
sluta - upphöra med en vana
sluta - lämna en (regelbundet utförd) verksamhet som till exempel skola eller anställning
sluta - få som slutligt resultat i en tävling
sluta - stänga (om en dörr, lucka eller liknande)
sluta - förbinda ändarna på en kurva så att kurvan inte längre har början eller slut
sluta - stadfästa en överenskommelse
sluta - dra sig tillbaka från socialt liv; bli mer inåtvänd

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • sluta, y. fsv. sluta st. vb., tillsluta, stänga, 1504 = no. slutta, da. slulle, från mlty. sluten st. vb., även: avsluta, besluta = fhty. sliozan (ty. schliessen), till ie. roten sk(l)n i lat. claudere, till- sluta (se bl. a. kloster o. sluss), clāuis, nyckel, clāvus, spik (egentl. att stänga med), grek. klēís, nyckel, kleíō, tillsluter, mkymr. clo, regel, stängsel, fslav. ključĭ, hake, nyckel, litau. kliúti, haka på, osv. — Sluta i betyd, 'draga en slutsats' går, såsom de flesta likartade betyd., ytterst tillbaka på lat. (conclūdere). — Från o. med ä. nsv. även med svag böjning, t. ex. Bib. 1541 slutte, igenslöt, slutade t. ex. 1682; från början av 1700-t. med böjningen växlande efter betyd.; se närmare Lundberg 2:dra avljudskl. s. 29 f. — Härtill germ. *slutila-, nyckel =. ty. schlüssel, till sluta, såsom det likbetyd, germ. *lukila- (= nyckel) till germ. *lūkan, stänga (se lucka osv.). - Jfr slut, sluten, slott, Schlyter.

Ord Def. Poeng SAOL14