Scrabble-ordbok

Er SLAG tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

5

Bokstavpoäng

S1L1A1G2

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

slag - sort, typ; "ett slags internatskola"; "alla slags patienter"
art, kategori, klass, sort, typ
slag - hård träff (av handen) på ett föremål, stöt; "klockan slog tolv slag"; "ett slag i ansiktet"; "handslag"; "slagträ"; "ett svårt slag ("en svår chock")"; "slag i slag ("utan uppehåll")"
dask, rapp, råsop, smäll, stöt, örfil
slag - större strid, drabbning; "slaget om Storbritannien"; "slagfält"; "fältslag"
batalj, drabbning, kamp, krig, strid
slag - uppvikt del på klädesplagg; "kavajslag"
slag - (anfall av) hjärnblödning; "få slag"
slag - kort stund; "jag går ut ett slag"
stund
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

slag - något man får när man blir slagen; "Kalle gav Olle ett 'slag' på käften."; "Kalle slog ett 'slag' i magen på Olle."; "Pelle slog ett 'slag' för kampen mot rasism."; "Vill du komma in ett 'slag'."; "Sätt dig ner ett 'slag'."; "En insekt av något 'slag'."; "Många dog i 'slaget' vid Waterloo."
smäll, stund, sort, typ
slag - något man slår (även bildligt)
slag - lätt urskiljbar ton från klocka (jfr tick)
slag - en kort tidsrymd
slag - en variant
slag - den del av kavajen nedanför kragen som är framvikt på bröstet
slag - en militär konfrontation
slag - ett försök att få ner käglorna
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. slag (slående o. d.), fsv. slagh, även: slagsmål m. m. = isl. slag n., även: kamp, da. slag, av germ. *slaga-jämte *slagi- m. = fgutn. slegr, isl. slagr, fsax., ägs. slege, fhty. slag (ty. schlag), jfr got. slahs (med h från vb. slahan); med samma växling av neutrala (i sht i nord. spr.) o. mask. (i sht i vgerm. spr.) abstrakta som i t. ex. bett, drev (jfr ty. Irieb m.), grepp, sken, skott, skred, snitt, steg, svek, sad. Bet}^d. 'spår efter djur' även i no., da. o. vgerm. spr.; så ock betyd, 'slag i kryssning'. Från ty. kommer betyd, i bi- o. duvslag (se d. o.); likaså betyd, 'slaganfall', jfr grek. apoplexia (till apopléssein, förlama, till ie.pläk, slå, se flagg o. flacka). Jfr även slag 2. - Slagdänga, i modern betyd. t. ex. Dalins Årg.; hos Spegel Gl. 1712 om lata kvinnor som med hugg o. slag måste drivas till sitt arbete; till vb. d än ga. Med den även i nsv. förekommande biformen siad-dänga (då atm. i regel med huvudtonen på andra stav.) i Göteborgstidningen Hvad Nytt 1772, nr 112, 15 okt. - Slagord, Samtiden 1873 = da., från ty. schlagwort o. 1800, egentl.: ord varmed man slår, liksom stickord ett sådant varmed man sticker. - [-Slagregn,-] {+Slag- regn,+} y. fsv. slaghrceghn 1516 =da. slagregn, från mlty. slachregen = ty. schlagregen. - Slagruta, Bromell Bergarter 1730, förr även -rut, till ty. rnle, spö, av fhty. mota, se röd. - Slagsida, Dahlman Sjölex. 1772 = da. slagside, från höll. slagzijde el. ty. schlagszilc. Förr även slaksida. - Slagskugga, 1792 - da. slagskygge, efter ty. schlngschalten, bildat som motsats till schlaglichl, stark, begränsad dager, motsv. fra. coup de jour. - Slagsmål, Bib. 1541 med den äldre betyd.: mål el. rättegångssak ang. hugg o. slag = da. slagsmaal, till mål i betyd, '(rättegångs)sak'; jfr till betyd, i viss mån fsv. bardaghi, strid.
  • 2. slag, art, sort, fsv. slagh = ä. da. slag (nu i formen slags o. i folkeslag}, no. -, från Ity. slag, ty. schlag = föreg.; atm. delvis till mhty. slahen, röra sig i en viss riktning o. därmed sammanhängande uttr.: ty. nach j. schlagen, brås på osv., jfr sv. slå in på; väl också från uttr. med betyd, 'prägel (om mynt)'. - Alla slags, efter Ity. allerlei slages (genit. till slag). - Den slags (i st. f. det), motsv. i da. o. delvis en danism; klandrat redan av Bydqvist. - Jfr släkt.

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) slag
  • Bestämd form (ent.): slaget
  • Obestämd form (fl.): slag
  • Bestämd form (fl.): slagen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) slags
  • Bestämd form (ent.): slagets
  • Obestämd form (fl.): slags
  • Bestämd form (fl.): slagens

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) slaga
  • Bestämd form (ent.): slagan
  • Obestämd form (fl.): slagor
  • Bestämd form (fl.): slagorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) slagas
  • Bestämd form (ent.): slagans
  • Obestämd form (fl.): slagors
  • Bestämd form (fl.): slagornas

Ord Def. Poeng SAOL14