Scrabble-ordbok

Er OCKER tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

14

Bokstavpoäng

O2C8K2E1R1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

ocker - utnyttjande av en person (i ekonomiska svårigheter) genom att t ex låna ut pengar till oskälig ränta; "ocker|ränta"; "ocker|pris"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ocker - det att kräva oskäligt hög ränta för lån
ocker - som har med pris och kostnader att göra för att betona att dessa är för höga
ocker - ränta för lån
ocker - det att låna eller låna ut pengar

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att någon utnyttjar annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år. Som exempel kan nämnas lån med oskäligt hög ränta. Exempelvis har vissa SMS-lån uppmärksammats i dessa sammanhang.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • ocker, fsv. ok(k)er, uker, ränta, ocker; i den förra betyd. ännu i Bib. 1541 o. på 1600-t. = isl. okr ds., da. aager, numera blott: ocker, motsv. mlty. wôker, ränta, ocker, fhiy. wuochar, inkomst, vinst (ty. wucher, ocker, ränta, vinst), got. wôkrs, ocker. De nord. orden anses av Falk-Torp, Torp, Fischer m. fl. för lånade från mlty. med bortfall av w; vokalförkortningen skulle enl. de förra bero därpå, att de mlty. vokalerna i öppen stavelse äro halvlånga. Är ordet, såsom somliga antaga, inhemskt o. formellt identiskt med wôkrs osv., kan förkortningen förklaras av ställningen framför två konsonanter. Enl. H. Pedersen Ark. 24: 300 är ocker snarast inhemskt nordiskt med urspr. germ. u-, som står i samma avljudsförh. till wôkrs osv. som got. suts till germ. *swōtu-, -ia (= söt); jfr även Seip Låneordstud. 1: 80. — Germ. *wōkra- = det finska lånordet vuokra; till roten i vaka, växa, jfr med avs. på vokalen sanskr. vāja-, kraft. Grundbetydelsen har varit 'avkomst' el. 'tillväxt'; jfr isl. avǫxtr, ränta: växa, sanskr. vr̥ddi-, räntor: vardh, växa, ry. rostŭ: fslav. rastą, växer. — Betydelseutvecklingen från 'vinst, ränta' till 'ocker' sammanhänger med den katolska kyrkans förbud mot räntebetingelse; jfr lat. usura, räntor, men eng. usury, ocker. Ränteavkastning omtalas redan hos Hesiodos. Mot Tacitus' dock dunkla uppgift i Germ., att ränteväsen på hans tid varit okänt bland germanerna, talar det samgerm. ordet ocker; möjl. åsyftar han blott ockerräntor.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att ockra
  • Nutid
    ockrar
  • Dåtid
    ockrade
  • Supinum
    har|hade ockrat
  • Imperativ
    ockra!
  • Passiv
  • Grundform
    att ockras
  • Nutid
    ockras
  • Dåtid
    ockrades
  • Supinum
    har|hade ockrats
  • Particip
  • Presens
    ockrande

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) ocker
  • Bestämd form ockret
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) ockers
  • Bestämd form ockrets

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) ockra
  • Bestämd form (ent.): ockran
  • Obestämd form (fl.): ockror
  • Bestämd form (fl.): ockrorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) ockras
  • Bestämd form (ent.): ockrans
  • Obestämd form (fl.): ockrors
  • Bestämd form (fl.): ockrornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

ockra - bedriva ocker

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ockra - en järnförening som används i färg med gula, röda och bruna nyanser
procenta

Verb

ockra - ta ränta (på något utlånat)
ockra - bedriva ocker; ta oskäligt hög ränta
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Ockra är en järnförening som är ett förstadium till malm och finns i form av gulockra, men även som rödockra. Ockra förekommer ofta som jordfärgämne i pigmentform i gula, röda och bruna nyanser. Ockra har använts sedan forntiden för kroppsmyckning, för ifyllnad av ristningar på hällar, runstenar och gravsättningar.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • ockra, sbst., i sammans. ocker-, 1745: ochra, Lind 1749 ockra; stundom även ocker t. ex. Berzelius 1812 (: -ocker); motsv. da. okker, mlty., mhty., ty. ocker, av lat. ochra, av grek. ṓkhra f., till adj. ōkhrós, blek, gulblek (om vars härledning jfr Persson Indog. Wortf. s. 300).

Ord Def. Poeng SAOL14