Scrabble-ordbok

Er NAMNETS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

8

Bokstavpoäng

N1A1M2N1E1T1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) namn
  • Bestämd form (ent.): namnet
  • Obestämd form (fl.): namn
  • Bestämd form (fl.): namnen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) namns
  • Bestämd form (ent.): namnets
  • Obestämd form (fl.): namns
  • Bestämd form (fl.): namnens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

namn - det som någon kallas; "en lista med namn på deltagarna"; "en journalist vid namn Blom"; "namn|byte"; "namn|ändring"; "efternamn"; "förnamn"
benämning
namn - det som något kallas, beteckning; "ortnamn"; "varunamn"; "nämna något vid dess rätta namn ("säga sanningen om något")"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

namn - ett ord som syftar på en specifik person, föremål eller annan företeelse; det någon eller något heter; "Vilket 'namn' ska ni ge barnet?"; "Mitt namn är 'Dan'."; "Gå inte och förstör ditt goda 'namn'!"
namn - persons eller organisations rykte

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Namn eller egennamn är ord eller ordförbindelse som utan att karakterisera sitt föremål och utan att ha pronominell innebörd utgör beteckning för en enskild varelse eller en enskild sak eller en grupp av individuella varelser som inte uppfattas såsom bildande en art eller ett släkte eller dylikt. Egennamn kan till exempel beteckna: Personer Städer, berg, sjöar, floder etc Vissa företag och organisationer och liknande. Beskrivande namn har ofta sitt ursprung i konstruktioner med vanliga subjekt, t. ex.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • namn
    Varje ord eller fras som utpekar en viss person, plats, klass eller sak.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • namn = fsv. - isl. nafn, da. navn; (liksom vatten el. björn, örn osv.) från synkoperande kasus av en /i-stam (jfr t. ex. got. plur. nämna) i got. nämd n. (det urspr, könet), fsax., fht}7. namo m. (ty. name), ägs. nama (eng. name), av ie. *(o)nomen- i lat. nömen (varav sv. n omen), grek. ö norna (j fr a no ny m, o 11 o matopoetisk, pseudonym, synonym), sanskr. näman-; med avlju-dande motsvarigheter i övriga språkfamiljer, t. ex. fslav. ime (av *mien-, av *innien, av ie. *n-men-). Enl. H. Petersson Heterokl. s. 167 böra de växlande formerna förklaras ur ett heteroklitiskt paradigm ie. nom. *nöm, *nom genit. *nemnés, *nmnés. - Ordet hör icke., såsom ofta antagits, till ie. gno-, känna (se d. o.): lat. cognömen osv. beror väl på sammanblandning med ett *gnomen == grek. gnoma n., kännetecken. - Jfr namne, nämligen.

Ord Def. Poeng SAOL14