Scrabble-ordbok

Er TONNETS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

8

Bokstavpoäng

T1O2N1N1E1T1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) ton
  • Bestämd form (ent.): tonnet
  • Obestämd form (fl.): ton
  • Bestämd form (fl.): tonnen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) tons
  • Bestämd form (ent.): tonnets
  • Obestämd form (fl.): tons
  • Bestämd form (fl.): tonnens

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) ton
  • Bestämd form (ent.): tonen
  • Obestämd form (fl.): toner
  • Bestämd form (fl.): tonerna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) tons
  • Bestämd form (ent.): tonens
  • Obestämd form (fl.): toners
  • Bestämd form (fl.): tonernas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

ton - ljud med regelbundet svängningstal; "höga toner"; "tonläge"; "grundton"; "ta sig ton ("sticka upp")"
ton - sätt att tala och uppträda; "det hör inte till god ton"; "samtalet fördes i hjärtlig ton"
ton - färgnyans; "färgerna gick ton i ton"
nyans
ton - viktenheten 1 000 kg; "200 ton kalk"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ton - internationell metrisk måttenhet för vikt med beteckningen t lika med 1000 kg; används ofta bildligt vid överdrifter; "Den här ryggsäcken måste ju väga minst ett 'ton'!"; "Nordisk Familjebok '1916 För den elektriska driften ha [...] anskaffats 2 snälltågslokomotiv, med 90 'tons' vikt och största tillåtna hastighet af 100 km"; "Hör du den där pipande, höga 'tonen'? Den är hemsk!"; "Använd inte den där 'tonen' med mig!"; "Om man tvättar vita kläder med röda riskerar de vita att få en rödare 'ton'."
färgton (gällande färg), atmosfär (social stämning), stämning (social stämning)
ton - ljud med en hörbar frekvens (eventuellt med övertoner)
ton - nyans, gällande såväl färg som social stämning
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ton (rymdmått), t. ex. 1821, från eng. ton, egentl.: tunna o. identiskt med d. o.; sedermera som skeppslast om vikten av en stor, med tunga föremål fylld tunna.
  • 2. ton (mus.), fsv. tōn(e), tōna = isl. tónn, not, tóni, ton, da. ton, från mlty. tôn = mhty.(ty. ton), av lat. tonus (fra. ton), av grek. tónos, spänning, sträng, ton m.m., jfr sanskr. tāna-, tråd, ton, egentl.: spänning, spänt föremål, till ie. roten ten i tänja, tanig, tunn; jfr tenor. Enl. somliga är dock grek. tónos i betyd. 'ton' ett annat ord, urbesl. med lat. tonāre, åska (se dundra). — Angiva tonen, jfr ty. den ton angeben, dvs. (egentl.) melodien. Från musiken härstammar även uttr. god ton, den goda tonen, motsvar. i ty. osv., efter fra. (le) bon ton. I överförd anv. dessutom i färgton, motsvar. i ty. osv., efter fra. ton de couleur; jfr till betyd.-överföringen t. ex. uttr. skrikande färger o. under gräll. - Härtill vb. tona, egentl. infört av fosforisterna (o. andra nyromantiker, liksom t. ex. trona), Atterbom Phosph. 1810: ’genom dalen tonar fram min röst’, C. F. Dahlgren Phosph. 1911, Sv. lit.-tidn. 1813: öfvertona, Stagnelius o. 1815: ’fogeln tonar’; mera enstaka, i nu obr. anv., dock tidigare Frese 1714: ’tohna fram ett Sorge-qwill’ o. 1724: ’tona och spela’, Thorild 1791 ’Tonat öfver ämnen’.

Ord Def. Poeng SAOL14