Wordfeud-ordbok

Er YR tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

8

Bokstavpoäng

Y7R1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

yr - som lider av yrsel, vimmelkantig; "bli yr i huvudet"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Adjektiv

yr - vimsig, snurrig, ur balans

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • yr, L. Petri Kr, o. 1550 i betyd. 'ursinnig, galen' = no. yr, vild (om häst), brunstig, besl. med sydty. dial. ûr, vild, vred. Är enl. Torp Etym. Ordb. s. 878 snarast att sammanställa med no. yra, myllra, vimla, strömma genom kroppen (om plötsliga förnimmelser). Bör dock hellre fattas som en avljudsform, germ. *ūr-, till sv. dial., fsv. ör, vild, yr = isl. ǿrr, da. ør, ävensom isl. órar m. pl., sinnesförvirring, sv. dial. ortas (med t-avledn.), vara vild o. uppsluppen, av germ. *wōr-, vartill även fhty. wuorag, berusad, ags. wérig, trött (eng. weary) osv.; av Persson Indog. Wortf. s. 548 f. tilltalande sammanställt med grek. (h)ōrakiãn, vara el. bliva yr el. vanmäktig (Aristoph.), bildat som en del sjukdomsverb (odontiãn osv.) till en adj.-stam (h)ōrāk-, yr, vanmäktig (bildat som gaúrax, stolt, osv.), av ie. *u̯ōr-, vartill, med Fick4, möjl. även grek. ṓros, áōios, sömn. — Härtill sbst. yra, yrsel (o. ä. sv. yrsla, t. ex. Spegel), jfr sv. dial. öra, örsel, fsv. örsl, isl. ǿrsl(a); ävensom vb. yra (ipf. -ade), jfr sv. dial. öra, no. øra intrans., isl. ǿra, göra yr, ǿrask, bli yr. Jfr f. ö. under yster o. yrvaken.

Adjektiv

  • Positiv
    en yr
  • ett yrt
  • den|det|de yra
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de yrare
  • Superlativ
    är yrast
  • den|det|de yraste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att yra
  • Nutid
    yr
  • Dåtid
    yrde
  • Supinum
    har|hade yrt
  • Imperativ
    yr!
  • Passiv
  • Grundform
    att yras
  • Nutid
    yrs / yres
  • Dåtid
    yrdes
  • Supinum
    har|hade yrts
  • Particip
  • Presens
    yrande
  • Perfekt
    en yrd
    ett yrt
    den|det|de yrda

Substantiv

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (en) yra
  • Bestämd form yran
  • Genitiv
  • Obestämd form (en) yras
  • Bestämd form yrans

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

yra - virvla runt i luften; "snön yr"
yra - prata osammanhängande (p g a yrsel); "han yrade i sömnen"; "vad yrar du om?"
dilla
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

yra - feststämning, festival

Verb

yra - ryka, blåsa omkring; i synnerhet om snö
yra - tala eller mumla i förvirring

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. yra, vara yr o. d., se föreg.
  • 2. yra, vb, om snö o. d., fsv. ȳra (ipf. -dhe) ds., även trans.: komma att uppvirvla (om stoft o. d.) = no. ȳra, dugga, yra (om snö), jfr isl. ýra, låta falla i fina droppar, avledn. av ur 2 (i ur o. skur osv.). — Härtill sbst. snöyra, jfr sv. dial. ȳr n. ds., no. ȳr, fint regn; yrväder, se anm. under urväder (ur 2). — Möjl. har också delvis sammanfall egt rum med de under yr anförda orden.

Ord Def. Poeng