Wordfeud-ordbok

Er VRED tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

6

Bokstavpoäng

V3R1E1D1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

vred - som känner vrede
arg, förtörnad, handtag, ilsken, ond

Substantiv

vred - vridbart dörrhandtag e dyl
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

vred - ratt eller reglage som kan vridas

Adjektiv

vred - arg, ilsken och sur

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. vred (dörr-, tarm-), såsom dialektformerna visa (Hesselman i o. y s. 52) av ett fsv. vrĭdh, avljudsform till vrida (liksom bett till bita, grepp till gripa, skred till skrida, steg till stiga osv.).
  • 2. vred, adj., fsv. vrēþer = isl. reiðr, da. vred, fsax. wrêth, även: bekymrad, mlty. wrêt, även: bitter, sur, ags. wráð, även: härsken (eng. wroth), samma ord som fhty. reid(i), krusig; av germ. *wraiþa-, *wraiða-, till vrida (såsom t. ex. vek till vika), alltså egentl.: vriden, förvriden; med avs. på den bildl. betyd. jfr vresig, ävensom t. ex. förryckt, tvär (jfr bl. a. got. þwaírhs, vred, egentl.: vriden), vriden o. vrång. — Den ursprungliga konkreta betyd, ingår i sjön. Vren (av *Vreden) = den fno. älvnamnsstammen Reið-; se förf. Sjön. 1: 727 f. o. jfr under vrång. — Med avs. på betyd, 'härsken' o. 'sur' erinras om sv. dial. vreen (av vriden), halvskäm d, halv-sur, ävensom om detbesl. sv.dial. vristna, börja surna (se under vrist); holl. wrang, sur, bitter, kärv, till germ. *wringan, vrida (se vrång), samt andra av Lidén Armen. Stud. s. 105 anförda analogier. — Härtill: vrede, fsv. vrēþe = isl. reiði, da. vrede, mlty. wrêde, jfr ags. wrǽððo (eng. wrath), av germ. *wraiþīn- f., bildat som fsv. glæþi (se glädje) osv. Den stora vreden, efter 2 Kon. 3: 27: 'Då kom en stor vrede över Israel' (nyaövers.: 'en svår hemsökelse') el. Joh. Uppenb. 6: 17: 'Ty den store hans vredes dagar kommen'. I sammans.: vredes-, ehuru vrede är fem.; genit. sg. vrēdhis dock redan i fsv. jämte sammans, vredhisordh osv. Vredesmod är en ombildning av fsv. vredsmōdh (ännu t. ex. L. Petri), till genit. sg. av adj. vred, alltså egentl.: en vred mans upprörda sinne. — Jfr vredgas. — Ett allmänt fornvästgerm. ord för 'vrede' är torn = ty. zorn; se förtörna.

Adjektiv

  • Positiv
    en vred
  • ett
  • den|det|de vreda
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de vredare
  • Superlativ
    är vredast
  • den|det|de vredaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att vrida
  • Nutid
    vrider
  • Dåtid
    vred
  • Supinum
    har|hade vridit
  • Imperativ
    vrid!
  • Passiv
  • Grundform
    att vridas
  • Nutid
    vrids / vrides
  • Dåtid
    vreds
  • Supinum
    har|hade vridits
  • Particip
  • Presens
    vridande
  • Perfekt
    en vriden
    ett vridet
    den|det|de vridna

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) vred
  • Bestämd form (ent.): vredet
  • Obestämd form (fl.): vred
  • Bestämd form (fl.): vreden
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) vreds
  • Bestämd form (ent.): vredets
  • Obestämd form (fl.): vreds
  • Bestämd form (fl.): vredens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

vrida - röra runt el. åt sidan, vända, snurra; "vrida på huvudet"; "vrida om en nyckel"; "vrida och vända på sig"; "vrida sig av skratt"; "vrida ur ("tömma på vatten") en trasa"; "vrida upp ("spänna fjädern på") en klocka"
rotera, skruva, sno
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

vrida - föra (något) runt sin egen axel eller fast punkt; "Kan du 'vrida' teven lite häråt?"; "Han fick 'vrida' sig för att försöka se vem som ropade efter honom."

OmegaWiki Dictionary Ω

  • vrida
    Att ge ett läge genom att förflytta ett föremål runt sin egen axel.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • vrida, fsv. v ripa = isl. rida, da. vride, fhty. ridan, ägs. wriÖan (eng. writhé); jfr f ra. lånordet rider, skrynkla (se ridå); i avljudsförh. till adj. vred, ägs. ivrced, wréd, krans (eng. wreath), mlty. wrédel, vridkäpp, av germ. *wraip-, *ivraiÖ-9 ävensom isl. riÖill, trästycke till nätbindning, no. riael ds., 110. vriel, vridkäpp, sv. dial. vrele (av *wriÖl-), något hopvridet, isl. riÖnll, klunga, klase, östsv. vridil, knippe av hopvriden halm, m. m., av germ. *wriÖ-; till en ie. rot nrit, vartill bl. a. förts litau. rita, risli, rulla, välta (jfr Liden Ein balt.-slav. Anlautsges. s. 4, Göteb. högsk. årsskr. 1899, IV). Jfr vred l o. under vrensk. - Härtill adj. vriden, förryckt, t. ex. Hagberg 1848, absolut; från utförligare uttryck, såsom o. 1750: 'vriden till förnuftet', P. J. Bergius i brev 1767: 'vriden till sina sinnen', jfr 1804: 'vridna hufvuden', Arnell 1829: 'min hjerna är vriden', ävensom t. ex. 1799: 'Det kan ju vrida på sned den klokaste hjerna'; med samma betyd.-utveckling som i förryckt, dvs. ryckt ur sitt normala tillstånd, ty. verschrobcn, el. (med mildare betyd.) disträ, ytterst: dragen i sjir. Om i annan riktning gående bildl. anv. av besl. ord se under vred, vresig o. vrång. Ett part. pf. ligger också till grund för galen (se d. o.).

Ord Def. Poeng