Wordfeud-ordbok

Er VE tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

4

Bokstavpoäng

V3E1

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ve - elände, olycka; "ack och 've'!"; "'Ve' mig, olycksfödde gosse!"

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ve, interj. = fsv., da. = isl. vei, got. wai, fsax., fhty. wé (ty. weh), ägs. wd (eng. woe), motsv. lat. vae, mir. fe, lett. wai. Jfr följ. o. ven a. - Ve-klaga t. ex. Stiernhielm osv. o. (mera allmänt) sbst. veklagan 1587 osv., efter ty. wehklagen. Jfr got. waifairhv-jan = fhty. wéverhen, till got. fairhvus, värld, alltså egentl.: ropa ve över världen el. dyl.
  • 2. ve, sbst., fsv. ve, vcé n., verop, olycka, elände, förtvivlan = isl. ve, vcé, da. ve, ml ty., fhty. wé (ty. weh), ägs. wd (eng. woe), substantiveringar av föreg, (jfr nedan), jämte den väl redu-plicerade stammen *waiwa- -ö- i fhty. wéwo -a, ägs. wåwa, fin. lånordet vaiva (varom närmare under våda). Fsv. ve är sannol. lånat från mlty., delvis möjl. också uppkommet genom inhemsk sub-stantivering av interj. ve; det fvnord. (svagt belagda) ve, vcé har inkommit från mlty. (jfr den inhemska konj. vei). - Vemod, inkommet med nyromantiken: Atterbom Phosph. 1810, Stagnelius o. sedan vanligt; av Journ. f. sv. litter. 1800 upptaget bland germanismer o. även sedermera till en början ogillat = da., från ty. wehmut = mlty. wé-möt; se f. ö. mod 1. Ett adj. vemo-d(e)lig uppträder redan 1700 o. adv. ve(e)modeligen 1675.

Substantiv

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) ve
  • Bestämd form
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) ves

Ord Def. Poeng