Wordfeud-ordbok

Er VAPNETS tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

12

Bokstavpoäng

V3A1P4N1E1T1S1

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) vapen
  • Bestämd form (ent.): vapnet
  • Obestämd form (fl.): vapen
  • Bestämd form (fl.): vapnen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) vapens
  • Bestämd form (ent.): vapnets
  • Obestämd form (fl.): vapens
  • Bestämd form (fl.): vapnens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

vapen - redskap för att skada el. döda (vid anfall el. försvar); "vapen och ammunition"; "ett politiskt vapen"; "skjutvapen"; "kärnvapen"; "vapen|innehav"
vapen - försvarsgren; "flygvapen"
vapen - tecken (på sköld) för en släkt, stad, stat e dyl; "stadsvapen"; "riksvapen"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

vapen - redskap som används för att skada eller döda vid jakt eller i krig; "'Vapen' är inga leksaker."; "JAS var en bra förstärkning för vårt 'flygvapen'."; "Sveriges 'riksvapen' är tre kronor."
vapen - gren inom armén
vapen - släkt-, stats- eller landsmärke som pryder sköldar eller flaggor

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Vapen är verktyg eller utrustning för krig, strid, jakt, tävling, skydd, anfall, attack eller försvar respektive självförsvar. Allmänt används vapen för att skada personer, djur eller byggnader med fysisk kraft. Vapen utsträcker sig från enkla, förhistoriska vapen som knölpåkar, spjut och speciellt utformade stenar till mycket komplicerade moderna vapen som interkontinentala ballistiska missiler.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • vapen
    Ett redskap för anfall eller försvar i strid, till exempel en pistol, missil eller svärd.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • vapen, fsv. vaapn, vapn (vampn; vaakn, vakn), vapen, vapenmärke, vapensköld = isl. vapn, fno. även väkn, da. vaaben, got. wépn, fsax. wåpan, fhty. wåfan (ty. waffe f., wappen, vapensköld o. d., från Ity.), ägs. wåpan (eng. weapon); alltså ett samgerm. ord; av germ. *wä>pna- n. Av trots framställda förmodanden alltjämt okänt ursprung. Ett mycket osäkert förklaringsförsök hos Noreen Sv. etym. s. 73: 'det klingande', till roten i isl. épa, skrika (jfr under v å p). Den gamla sammanställningen med grek. (h)6plon, vapen, redskap, är icke heller antaglig: det grek. ordet utgår säkerl. från ie. *sop-l-om o. hör till (h)épö (av -sepö), är sysselsatt med ngt o. d. - Vokalen -a- i nsv. för väntat -å- (såsom i våkenhns nedan) beror på inflytande från mlty. - Övergången pn till kn l sv. dial. våkenhus (se nedan), fsv. väkn (varifrån finska vaakuna), färö. våkn, nisl. (stundom) vökn är av samma slag som i göpen~gotl. gankn; väl beroende på den efterföljande nasalen (jfr Zupitza Gutt. s. 19). - Urindoeuropei-skan synes ha saknat en sammanfattande benämning för 'vapen'. Om lat. arma se armé. Got. har, utom wépn, även sarwa - fhty. saro. - Ett folk i vapen, efter ett yttrande av den österrikiske statsmannen von Kaunitz till kejsar Josef II; men ett mera allmänt brukat slagord först genom sedermera kejsar Vilhelm l, vilken som konung av Preussen i ett år 1860 hållet trontal yttrade, att det preussiska folket även i framtiden skulle »vara det preussiska folket i vapen». - Vapenhus, ä. sv. även våkenhns, ännu Weste 1807 (som dock föredrager formen vapenhus), sv. dial. vaken-, vaken-, vång- m. m., fsv. vapn(a)hus (vakn(a)-) = no. vaakenhus, ä. da. vaaben- o. vogenhus, mlty. wå-penhus, fhty. wäfanhns, ägs. wcépenhus, förhus i kyrka, egentl.: rum där vapnen avlades före inträdet i kyrkan. - Avledn.: väpna, fsv. vcepna (-kn-) = isl. vcepna (jämte väpna), mlty. wépe-nen (jämte wäpenen) osv.; vartill väpnare, nu bl. som hist. term, fsv. vcep-narc, väpnad man, vapensven, väpnare el. knape (tillhörande adelns lägre klass under riddarna) - fda. vczpncere, mlty. wépener osv.

Ord Def. Poeng