Wordfeud-ordbok

Er UR tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

2

Poäng

5

Bokstavpoäng

U4R1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adverb

ur - bort, loss; "dra ur sladden"
klocka, utav
ur - så att något blir tomt; "dricka ur ett glas"

Annat

ur - ut från (det inre av); "stiga upp ur vattnet"; "fly ur landet"; "ta upp ur fickan"; "ur många synpunkter"; "(apparaten är) ur funktion ("oanvändbar")"

Substantiv

ur - klocka; "armbandsur"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

ur - mekanisk klocka; speciellt en bärbar; "Trollkarlen drog två kaniner 'ur' hatten"; "Dra 'ur' antennsladden är du snäll."; "Kan du tömma 'ur' badkaret?"; "Kocken gröpte först 'ur' två apelsinhalvor."; "Vrid 'ur' disktrasan ordentligt!"

Verb

ur - så att något frigörs ur infästning eller liknande
ur - så att något blir tomt

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Ett ur eller en klocka är ett instrument som visar aktuell tid eller som kan mäta ett tidintervall.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ur (klocka o. d.), t. ex. Columbus 1670-t., bouppteckn. 1679; Columbus best. f. sg.: uhren = da. ur, från ty.: mlty. ûr(e), även: timme = ty. uhr ds., jfr senmhty. ûr(e), timme, i denna betyd. kvar i ty. um drei uhr (i eng. i stället watch, om fickur, till vaka, vb, o. clock, om pendelur). Enl. den allmänna uppfattningen har den moderna betyd. direkt utvecklats från den av 'timme', varvid kan jämföras ry. časy, ur, plur. av časŭ, timme, el. wotjak. tunnit, ur, plur. till tunti, timme (lån från ty. stunde). Till lat. hōra, timme, tid (varav ffra. ore, fra. heure, eng. hour), av grek. (h)ōra ds. (urbesl. med år), jfr horoskop o. grek. (h)ōrológion, sol- el. vattenur (fra. horloge osv.). Dock skulle enl. Schoning NTfF 4 R 6: 117 f. betyd. 'ur' ha uppkommit i mholl. genom ellips från sammans. såsom urklocke, urwerk = sv. urverk, 1602 om kyrkur, 1631: uhrwercke om tornur, nu blott, utom skämts., om hjulverket i ett ur, men ännu Dalin 1853 även om större slagur, jfr gå som ett urverk. Det förkortade uttr. har dock i så fall knappast uppkommit i svenskan, utan tillhör det långivande språket. — I ä. nsv. nyttjas (om byggnads- o. rumsur, de senare ofta liggande) i stället tidigare benämningen säjar- el. segerverk, Var. rer. 1538: seiyarewerk, motsv. i da., från mlty. seigerwerk, även: seiger (kvar i ty. dial.), i hty. tidigt omtytt till zeiger, egentl.: visare (se te, vb), men egentl. = mhty. seigære, våg, till seigen, komma att sjunka (kausativum till germ. *sīᵹan, sjunka, se seg, signa 1): den s. k. oron i urverket liknade en våg. Däremot återgår ä. nsv. säjare, urvisare, t. ex. Bellman, på ty. zeiger; jfr med avs. på s från ty. z under sira. — Fickuren kallades förr byxsäcksur, Linné 1734: böxesäcksur, Hofcal. 1739, o. i dial. åtm. ännu på 1870-t.; jfr ty. sackuhr. De förvarades nämligen i byxsäcken el. byxfickan. Ännu tidigare buros de ofta vid en kedja i bältet. — Fickur kallas (el. kallades?) i vissa dial. urklockor. — Från tyskan lånade äro f. ö. en del andra hithörande beteckningar, t. ex. spindelur (se d. o.), ankare 1875 o. ankarur 1852, oro, ett slags regulator, efter ty. unruh(e).
  • 2. ur, i riksspr. nu blott i ur och skur (se nedan), ensamt ännu t. ex. B. E. Malmström (best. f. uren) o. kvar i dial., dels som mask. t. ex. Vätöm. Uppl., Gotl. o. dels som neutr. t. ex. Vgtl. o. Nke (enl. Rietz), jfr Geisler o. 1710: bistra ur plur., fsv. ūr n., yrväder, snöyra = isl. úr n., fint regn, no. ūr m., regnskyar, ä. da. ur, snöväder; av germ. *ūra-; jfr no. yr, fint regn, sv. snöyra, isl. úrigr, våt; i avljudsförh. till germ. *aura- = ags. éar, hav, isl. aurigr, våt (jfr Persson IF 35: 199); till en ie. rot eu̯er i sanskr. vār(i), vatten, lat. ūrīnāri, dyka, litau. júrés, hav (Östersjön) osv.; se f. ö. ur- 3, var (i sår) o. urin. — I ur och skur, gammalt helrimmande uttr. av samma slag som bot för sot, råd och dåd, sju för tu, i valet och kvalet osv. - Sam- mans. urväder, fsv. ūrvædher, ingår i tillnamnet (Niclis) Urwædher (o. 1400), efter vilken Urvädersgränd i Sthlm uppkallats. Jfr Ihre Gloss. suiog. under yrwäder: 'vulgo urwäder dicere solemus'. — Härtill vb. yra 2.
  • 4. ur, prepos., adv., o. som privativt prefix motsv. o- 2), fsv. ūr (or; ör med ʀ-omljud) = isl. úr (ór, or, ør- som privativt el. förstärkande prefix), no. ur, or (i da. blott som prefix i lånord), got. us, prepos., uz- (ur- frfr r t. ex. ur-runs), fsax. ur-, or-, fhty. ur, ur- (ar-, ir-, er-, ty. ur-, er-; se er-), ags. or-, á-. Möjl. en s-utvidgning, us, besl. med fslav. u-, bort, lat. au-, bort från, osv. Annorlunda dock Brugmann Grundr. II. 2: 203 (av ie. *ud-s till ud i ut); osannolikt av formella grunder. Jfr urarta, urbota, urfjäll, ursinne, ursäkt, urtima, ordalier, orlov, orsak, vån (sv. dial. urvånsen), yrvaken, ärlig o. följ.

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) ur
  • Bestämd form (ent.): uren
  • Obestämd form (fl.): urar
  • Bestämd form (fl.): urarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) urs
  • Bestämd form (ent.): urens
  • Obestämd form (fl.): urars
  • Bestämd form (fl.): urarnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) ur
  • Bestämd form (ent.): uret
  • Obestämd form (fl.): ur
  • Bestämd form (fl.): uren
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) urs
  • Bestämd form (ent.): urets
  • Obestämd form (fl.): urs
  • Bestämd form (fl.): urens

Ord Def. Poeng