Wordfeud-ordbok

Er TRÄ tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

6

Bokstavpoäng

T1R1Ä4

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

trä - material av träd, virke; "vedträ"; "ädelträ"
timmer, virke

Verb

trä - täcka något med något; "trä en strumpa på foten"; "trä tråden på nålen"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • TRÄ
    Trä i synnerhet betraktat som byggnadsmaterial.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. trä, fsv. trce, träd, trä = isl. tre, da. trce, got. triu, fsax. trio, ffris. tre, ägs. tréow (eng. tree); saknas i hty.; av germ. *trewa-, motsvar. (med växlande avljudsstadier) sanskr. däm-, dm, trä, alban, dm, trä(d) (möjl. dock lån från slav.), grek. döry, trä, spjut (till denna betyd, jfr under ask 1), drys, träd, ek (jfr d rya d), fir. daur (av urkelt. *dam-, ie. *drru-), ek, fslav. druva, trä, litau. dervå, töre, osv.; av ie. *doru-, *dem-, *dru- m. m.; f. ö. stambesl. med tjära, try, tråg, töre o. sannol. en del ieur. ord för 'stark, fast', t. ex. grek. droön Hesych. Se bl. a. Osthoff Etym. Parerga s. 98 f. o. jfr try, ävensom de sannol. besläktade tro, trygg ('fast som trä el. ek'); jfr även (dial.) tro. Trä (av germ. *trewa-): grek. döry = knä (av germ. *knewa-): grek. göny. - Enl. somliga har ordet äldst betecknat eken o. först sedan fått betyd, 'träd' el. 'gran, fura' (jfr töre, tjära) samt tjänar f. ö. jämte betyd.-utvecklingen hos fura (jfr lat. quercus, ek) som stöd för den uppfattningen, att germanerna från ett ekområde invandrat till nejder, där furan var det förhärskande skogsträdet; av andra anses betyd.-växlingen bero på övergång från ek- till barrträdsvegetation. Otänkbart är väl dock ej, att betyd.-växlingen i stället, atm. delvis, sammanhänger med att trädslagen växlat i olika trakter o. att en allmännare beteckning för 'träd' (som dock själv mycket väl kunnat utvecklas ur ett specialnamn) tillagts det slag, som å en viss ort varit förhär- skande; jfr enahanda förhållande med sädesnamnen (se under korn o. vete). Jfr t. ex. Hoops Waldbäume s. 115 f., Hirt Indogerm. 1: 314 o. om liknande betyd.-växling hos trädnamn under bok 1. - I alla händelser föreligger här en urindoeuropeisk trädbeteckning; jfr t.ex. (de inom flera språkfamiljer uppvisade) al, alm, björk l, hassel, sälg. - Träsnitt, Möller 1755, förr även -schmtt = da. trcesnit, övers, av ty. holzschnitt, jfr eng. wood-cat.
  • 2. trä i uttr. ett trä ostron, ett gammalt rymdmått för ostron o. hummer (för ostron 200 st., tidigare 16 kannor), av fsv. trce i betyd, 'av trä förfärdigat förvaringskärl, tunna'. I da. däremot en tonde osters, i ty. austernkorb. - Ostron säljas numera i fastager o. dussinvis; men räkningen i trä förekom ännu under 1900-t:s första årtionde. - Härtill spilträ, Växiö 1685-1887, förr brukat rymdmått för torra varor (48 kannor), bl. a. o. särsk. för saltad fisk; till en biform (spila) av sp j al e (se d. o.). Sammans.: spilträstunna, 1739 osv.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att trä / träda
  • Nutid
    träder / trär
  • Dåtid
    trädde
  • Supinum
    har|hade trätt
  • Imperativ
    träd / trä!
  • Passiv
  • Grundform
    att träs / trädas
  • Nutid
    träds / träs
  • Dåtid
    träddes
  • Supinum
    har|hade trätts
  • Particip
  • Presens
    träende / trädande
  • Perfekt
    en trädd
    ett trätt
    den|det|de trädda

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) trä
  • Bestämd form (ent.): trät / träet
  • Obestämd form (fl.): trän
  • Bestämd form (fl.): träna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) träs
  • Bestämd form (ent.): träts / träets
  • Obestämd form (fl.): träns
  • Bestämd form (fl.): tränas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) trä
  • Bestämd form (ent.): träet / trät
  • Obestämd form (fl.): träer
  • Bestämd form (fl.): träerna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) träs
  • Bestämd form (ent.): träets / träts
  • Obestämd form (fl.): träers
  • Bestämd form (fl.): träernas

Ord Def. Poeng