Wordfeud-ordbok

Er TACK tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

13

Bokstavpoäng

T1A1C8K3

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

tack - besvarande av en hjälpsam eller god handling; "'Tack' för presenten mormor!"; "Åh, 'tack' så mycket!"; "Han lagade mat åt henne som 'tack' för att hon vattnat hans krukväxter medan han var på semester."

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • tack, fsv. påk, tack, tacksamhet, erkännande = isl. ppkk, tack, tillfreds-ställdhet, lön, da. tak, av urnord. *pankö-f., motsv. mask. "panka- = got. pagks, tack, fsax. thank, fhty.danc, även: tanke, vilja (ty. dank), ägs. panc, även: tanke, behag (eng. thanks pl.); till stammen i tänka; egentl.: tanke, särsk. på en välgärning o. d.; varav: tacksam känsla, yttring av tacksamhet. - Härtill avledn. tacka, vb, fsv. pakka - isl. (även: löna, betala) .= da. takke, ty. danken osv. - Tacknämlig, välbehaglig = da. tak-nemmelig, tacksam, jfr fsv. adv. pak-ncémlika, med tacksamhet, till senisl. pakkntémr, tacksam = mlty. danknåme, även: angenäm; till fsv. ncémber, läraktig == isl. ncemr osv., möjlighetsadj. till germ. *neman (= ty. nehmen osv.), taga; alltså egentl.: som kan el. bör (mot)-taga(s). Etymologiskt samma senare led ingår i lånordet angenäm.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att tacka
  • Nutid
    tackar
  • Dåtid
    tackade
  • Supinum
    har|hade tackat
  • Imperativ
    tacka!
  • Passiv
  • Grundform
    att tackas
  • Nutid
    tackas
  • Dåtid
    tackades
  • Supinum
    har|hade tackats
  • Particip
  • Presens
    tackande
  • Perfekt
    en tackad
    ett tackat
    den|det|de tackade

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): tack
  • Bestämd form (ent.): tacket / tacken
  • Obestämd form (fl.): tack
  • Bestämd form (fl.): tacken
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): tacks
  • Bestämd form (ent.): tackets / tackens
  • Obestämd form (fl.): tacks
  • Bestämd form (fl.): tackens

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): tacka
  • Bestämd form (ent.): tackan
  • Obestämd form (fl.): tackor
  • Bestämd form (fl.): tackorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): tackas
  • Bestämd form (ent.): tackans
  • Obestämd form (fl.): tackors
  • Bestämd form (fl.): tackornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

tacka - fårhona
tacka - gjutet metallstycke; "guldtacka"

Verb

tacka - visa sin tacksamhet (mot), säga tack (till); "tacka ja ("artigt acceptera något")"; "tacka vet jag (något) ("jag föredrar verkligen (något)")"; "tacka nej ("artigt avböja något")"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

tacka - hona av däggdjuret får; "Han 'tackade' för maten och gick sedan hem."; "Har du 'tackat' mormor för presenterna?"
fårhona
tacka - gjutet stycke av metall eller annat material för fortsatt bearbetning

Verb

tacka - kort berätta för annan att man uppskattar något denna givit, eller gjort för, en; säga tack
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • tacka
    Ett får av honkön.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. tacka, honfår, fsv. takka, jfr dial. tackera som lockrop; att sammanhålla med likabetyd, no. tikka, jfr tiksa ds. (särsk. som lockrop), sv. dial. tikkera, tickona (som lockrop till får); sannol. jämförelsernas unga bildningar av ono-matopoietisk el. kortnamnsnatur, snarast av lockordet (jfr under k i d), o. sålunda ej att förbinda med germ. *tikkina-, ung get = fhty. zicki(n), ägs. ticcen osv., di-min, till germ. *tigön-, get = fhty. ziga (ty. ziege), vilket f. ö. sannol. också har ett likartat ursprung (de anknytningar, man företagit mellan dessa senare ord o. vissa likabetydande i grek., alban. m. fl. språk, äro osäkra; delvis kunna de självständigt ha uppkommit på samma sätt som de germ. orden; jfr under k i d). - Sv. tik, hynda, som Falk-Torp s. 1258 vill föra hit, är säkerl. icke besläktat. - Som dialektord hör tacka egentl, hemma i vissa av de mellan- o. osv. dial. En där förekommande bildning med likartat ursprung är dessutom tassa t. ex. Dal., Vstml., Nke o. Finnl. - I Götal. i st. oftast so (se s ö (d)); i atm. Ögtl. ofta bägga o. även, såsom också t. ex. i Nke, fåra, i Sdml. bängsa.
  • 2. tacka, fsv. bly tackan P. Månsson s. 607, silftakka. Ordet kan svårligen skiljas från sv. dial. (bröd)takka, tack-järnshäll att grädda bröd på = no. takka, från fin. takka, ugnshärd, som självt lånats från sv. dial. stäcka, även: stake, stack, eldstad, vilket väl egentl, betyder 'ställning el. dyl.' o. är besl. med stack 1.
  • 3. tacka, vb, se tack.

Ord Def. Poeng