Wordfeud-ordbok

Er STRAFF tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

10

Bokstavpoäng

S1T1R1A1F3F3

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

straff - påföljd för regelbrott i vissa lagspel
påföljd
straff - påföljd för den som bryter mot (t ex ett samhälles) regler; "ett tvåårigt straff utdömdes"; "dödsstraff"; "straff|arbete"
bestraffning, påföljd
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

straff - åtgärd som utföres med person som gjort något fel, ofta något som är negativt för personens (omedelbara) välmående; speciellt fängelse, böter, skyddstillsyn eller annat påföljd som utföres med en person som begått ett lagbrott; "Vad är det maximala 'straffet' för fortkörning?"; "I en del länder används tortyrliknande 'straff' för homosexualitet."; "Blev det 'straff'?"
straffspark
straff - det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka bollen från en bestämd fix punkt rakt framför målet, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det andra laget brutit mot reglerna, t.ex. att någon utespelare tagit bollen med händerna innanför det egna målområdet
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Straff är inom juridiken en laga påföljd för brott och i religionen följden av en begången synd. Även inom sporten förekommer straff, se sportstraff, till exempel då ishockeyspelare begår regelbrott. I vanligt talspråk är straff sådant klander, tuktan, lidande med mera, som någon tillfogar någon annan för en oförrätt, som hämnd eller som uppfostran.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • straff, fsv. straf, tillrättavisning, straff = da. straf, från mlty. straffe; jfr mhty. stråfe (ty. straf e). - Härtill: straffa = fsv.: tillrättavisa, straffa =-- da. straffe, från mlty. straffen, jfr mhty. stråfen (ty. strafen), ävensom ofris, strabben, uppföra sig motspänstigt. - Besl. med mhty., straf, stram, sträng (ty. straff; jfr under strapats), o. avlägset även med stram o. en del andra ord till en grundrot ster, vara styv (se stel). Med avs. på betyd.-utvecklingen jfr adj. sträng ävensom sv. dial. stråk, fsv. straker, stram, styv = no. stråk ds., jfr mlty. stråk (-ek), mhty. stråk (-ek-) ds., ägs. strame, bl. a. 'sträng'; besl. med litau. stregti, bli stel, frysa.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att straffa
  • Nutid
    straffar
  • Dåtid
    straffade
  • Supinum
    har|hade straffat
  • Imperativ
    straffa!
  • Passiv
  • Grundform
    att straffas
  • Nutid
    straffas
  • Dåtid
    straffades
  • Supinum
    har|hade straffats
  • Particip
  • Presens
    straffande
  • Perfekt
    en straffad
    ett straffat
    den|det|de straffade

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) straff
  • Bestämd form (ent.): straffen
  • Obestämd form (fl.): straffar
  • Bestämd form (fl.): straffarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) straffs
  • Bestämd form (ent.): straffens
  • Obestämd form (fl.): straffars
  • Bestämd form (fl.): straffarnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) straff
  • Bestämd form (ent.): straffet
  • Obestämd form (fl.): straff
  • Bestämd form (fl.): straffen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) straffs
  • Bestämd form (ent.): straffets
  • Obestämd form (fl.): straffs
  • Bestämd form (fl.): straffens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

straffa - ge straff, bestraffa; "en tidigare straffad kvinna"; "slarv straffade sig i längden"
bestraffa, näpsa, tukta
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

straffa - utdela ett straff, t.ex. för ett regelbrott; "Han 'straffades' för fortkörning."; "Du kan väl inte 'straffa' ditt barn för att det är för nyfiket?"

OmegaWiki Dictionary Ω

  • straffa
    Att utdela disciplinär åtgärd.

Ord Def. Poeng