Wordfeud-ordbok

Er SINNET tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

6

Bokstavpoäng

S1I1N1N1E1T1

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) sinne
  • Bestämd form (ent.): sinnet
  • Obestämd form (fl.): sinnen
  • Bestämd form (fl.): sinnena
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) sinnes
  • Bestämd form (ent.): sinnets
  • Obestämd form (fl.): sinnens
  • Bestämd form (fl.): sinnenas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

sinne - förmåga att se, höra, känna, lukta eller smaka; "sinne|värld"; "synsinne"; "ett sjätte sinne ("instinktiv känsla för hur något hänger ihop")"
sinne - förstånd, psyke; "sinnes|sjukdom"; "sätta sig i sinnet ("att vara fast besluten att")"; "lätt till sinnes ("på gott humör")"
sinne - anlag, känsla (för); "ha sinne för humor"; "ha sinne för detaljer"
håg
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

sinne - sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden; "Människor har fem 'sinnen': hörsel, syn, smak, luktsinne och känsel."; "Vissa påstår sig ha ett sjätte 'sinne'."
sinne - själslig läggning, viljeliv

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Sinnen är hos djur, inklusive människor, de psykologiska metoderna för perception av omvärlden och sig själva. Ett "sinne" är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker. Det kan också indirekt tala för att om mikroorganismer också har sinnen, så är sinnesverksamhet inte kopplat till kognition.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • sinne, i ä. nsv. även 'förstånd, tanke, mening, innehåll, betydelse' (alla i Bib. 1541), fsv. i samma betyd, som i nsv. o. ä. nsv., även 'sätt'; i sv. dial. också'vrede' = no. (med samma betyd.-utveckling som i mod); avledn. av fsv. sin n. med ovannämnda betyd. = no. sinn, da. sind, från mlty. sin (-nn-) m., med samma betyd, som i fsv. = fhty. sin (ty. sinn); besl. med mlty. sinnen, tänka (på), åstunda - mhty., ty. (av fhty. sinnan, gå, resa, sträva) - fsv. sin na, uttänka (jfr sv. besinna = fsv.), sv. dial.: fundera, övertänka, isl. (-aÖ- o. -nt-), no.: bry sig om; i nord. språk väl från mlty.; f. ö. vanl. betraktat som utgående från ett ie. *sent-n- (med senare bortfall av t mellan två konsonanter) o. trol. med rätta fört samman med germ. *sinp-, gång (varom under sinom), varav: sinnesriktning :> sinne. - I nsv. jämte sinnelag stundom ersättande fsv. möp (== mod; se d. o.). - Märkliga äro de lapska lånorden sidne, sinne, sidöe, vrede, av germ. *sinpa-, av *senpa-, alltså formellt identiska med det nämnda germ. ordet för 'gång'; jfr till betyd, 'vrede' det ovan nämnda sinne i sv. dial. o. no.; alltså visande hän på nord. ord med samma betyd.-utveckling som lånordet sinne. K. B. Wiklund FUF 12: 35. - Sinnebild, Columbus Ordesk., Börk 1689 (neutr.) = da. sindbillede, efter ty. sinnbild, egentl.: sinnlig, dvs. för sinnena uppfattbar, bild.- Sinnelag, Swedberg 1710, Dalins Arg. (ej hos Lind) = da. sindelag, till lag 2 i betyd, 'beskaffenhet'. - Sinnrik, i ä. nsv., t. ex. P. Brahe 1581, vanl. i betyd.'klok, förståndig' = da. sindrig, från mlty. sin-rik(e\ förståndig, sinnrik, el. ty. sinn-reich.

Ord Def. Poeng