Wordfeud-ordbok

Er RUTSCH tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

18

Bokstavpoäng

R1U4T1S1C8H3

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att rutscha
  • Nutid
    rutschar
  • Dåtid
    rutschade
  • Supinum
    har|hade rutschat
  • Imperativ
    rutscha!
  • Passiv
  • Grundform
    att rutschas
  • Nutid
    rutschas
  • Dåtid
    rutschades
  • Supinum
    har|hade rutschats
  • Particip
  • Presens
    rutschande

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) rutsch
  • Bestämd form (ent.): rutschen
  • Obestämd form (fl.): rutschar
  • Bestämd form (fl.): rutscharna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) rutschs
  • Bestämd form (ent.): rutschens
  • Obestämd form (fl.): rutschars
  • Bestämd form (fl.): rutscharnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

rutscha - glida eller åka snabbt nedåt; "hon rutschade utför backen"
glida
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

rutscha - snabbt glida nedför en sluttning; "Han 'rutschade' ner och ramlade omkull, men reste sig snart."

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • rutscha, Böttiger 1835 (om ett sätt att färdas i tyska gruvor), Ehrengranat 1836; jfr Blanche 1847: rutscha om, festa (ä. nsv. rutsa 1690 i samma betyd, hör kanske snarare till ruta 3); från ty. rulschen, av sen mht3r. rutschen, rut-zen, motsv. höll. rutsen, Hy. rutsken; knappast, såsom förmodats, av en itera-tiv-intensivbildiiing *mckazzen, glida ned på ryggen, till fhty. (h)rucki, rygg. - Härtill ty. rulsche, ned- el. bortglidande, brant sluttning, jfr redan sen fhty. riihcsche. Sv. r ut sch, fart, drift, E. | Carlén 1841 osv., av väl en av detta ty. sbst. oberoende bildning till rutscha. F. ö. är ordet (stundom skrivet rusch) ganska vanligt i betyd, '(hastig) utflykt' från 1790-t. till 1800-t:s senare hälft (o. kan väl ännu förekomma i denna anv.); hos G. A. Ehrensvärd 1796 även: (liten) fest, »swyck» (jfr rutscha ovan).

Ord Def. Poeng