Wordfeud-ordbok

Er RAKADE tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

R1A1K3A1D1E1

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att raka
  • Nutid
    rakar
  • Dåtid
    rakade
  • Supinum
    har|hade rakat
  • Imperativ
    raka!
  • Passiv
  • Grundform
    att rakas
  • Nutid
    rakas
  • Dåtid
    rakades
  • Supinum
    har|hade rakats
  • Particip
  • Presens
    rakande
  • Perfekt
    en rakad
    ett rakat
    den|det|de rakade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) raka
  • Bestämd form (ent.): rakan
  • Obestämd form (fl.): rakor
  • Bestämd form (fl.): rakorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) rakas
  • Bestämd form (ent.): rakans
  • Obestämd form (fl.): rakors
  • Bestämd form (fl.): rakornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

raka - raksträcka

Verb

raka - skära bort skägg (eller hår); "han rakar sig bara varannan dag"; "rak|hyvel"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

raka - raksträcka, rak vägsträcka; "Gubben 'rakade' sig varje morgon."
raka - sorts redskap med ett tvärställt blad som sitter på ett långt skaft

Verb

raka - med ett vasst blad skära bort hår alldeles intill huden

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. raka, i förb. med åstad o. d., t. ex. 1841, el. omkull, t. ex. Blanche 1845, el. i uttr. raka i höjden el. i vädret o. d., hastigt växa upp o. bliva lång, Gjörwell 1808, el. i uttr. raka någons näsa förbi Carlén 1842, Blanche 1845; möjl. besl. med rak; jfr racka 2 o. rackla 1, 2. — I ett citat från en ångermanländsk dombok 1648: raka uth ått wägan är ordet hämtat från dial.
  • 2. raka, om skägg o. d. samt i förb. med tillsamman o. d. = fsv., isl., no. = da. rage ds., mlty. raken, raka (tillsamman), eng. rake; avljudsbildning till got. rikan, samla i högar, mlty. reken, raka (tillsamman), mhty. rechen; väl med rätta fört till ie. reg, sträcka, i lat. regere, styra, o. rak, alltså egentl. med syftning på den för rakandet utsträckta handen. Hit hör antagl. också lat. rogus, bål (åt en död); jfr Meringer IF 17: 145. F. ö. besl. med racka (ned på), rackare, råk 2. — Got. har i stället skaban, skava (1 Kor. 11: 5, 6) = eng. shave. Ty. rasieren är etymol. = rasera. — Härtill: raka (ugns-), fsv. (glödh)raka = da. rage; jfr fsax., ags. raca, ags. raku (eng. rake); liksom till det besl. germ. vb. *rekan höra isl. reka, skovel, o. fhty. recho (ty. rechen) osv., räfsa (jfr fsv. o. sv. dial. riva o. sv. räfsa sbst. till motsv. verb). — Rakkniv, Bib. 1541: rakoknijff, varav ä. nsv., sv. dial. rakeknif, bildat till vb. raka efter mönstret av sammans. med subst. på -a såsom vilodag osv.

Ord Def. Poeng