Wordfeud-ordbok

Er PUFF tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

14

Bokstavpoäng

P4U4F3F3

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

puff - lätt knuff; "han behöver en puff i rätt riktning"
puff - rökmoln; "rökpuff"

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Piff och Puff, tecknade figurer. Puffärm Puff (journalistik) Puff, den gröna draken, seriefigur och sång. Kapten Puff, svensk tidning.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. puff, interj., bl. a. i piff, p af f, puff, jfr o. 1640: puf (om pistolskott), Stjernhjelm: korl-morl-puff, Columbus o. 1675?: puff och paff (om [-kanonskott);-] {+kanon- skott);+} från ty. puff, tidigare buff = höll. pof; ljudhärmande; jfr följ.
  • 2. puff, stöt, S. Laurentii 1622: puff och anslööt, förr även: påff, poff, t. ex. Reineke Foss 1621; från ty. puff, äldre buff, buff\ jfr det väl oberoende härav uppkomna ffra. buffé, slag i ansiktet; ljudhärmande; jfr föreg. - Härtill vb. puffa, Kolmodin 1732 = da. puf f e, från mlty. el. ty. p u ff en, i ty. även 'knalla, ljuda dovt' (se puf f er t). - Jfr buffa.
  • 3. puff, å klädedräkt, 1789 = da, puf, från ty. puff = eng. puff; jfr fra. pouf, bl. a.: turnyr, förr även om ett slags hårklädsel (vilket dock sannol. uppstått oberoende av de germ. orden); egentl.: något uppsvällt, uppblåst; sammanhängande med puff 4; jfr puff 5; av ljudhärmande ursprung; vanl. fört samman med puff l, 2; jfr: puffade Skiorlle kraghor 1617, puffandde (om kvinnobröst) Stiernhielm Herc., o. puffa 1.
  • 4. puff, reklam, Grusenstolpe 1848: tidning spuff ar, Sturzen-Becker 1861: »puffen» (om fransk och engelsk journalistik); jämte vb. puffa för, L. Hierta i Aftonbl. 1840: '. . puffar för . . Boijes inträde i lagberedningen', Beskow 1862: 'puffade i tidningarna'; motsv. da. puff e for', jfr ty. mit einer sache puff machen, skryta med, fra. pouf, puff, o. eng. (vulg.) pnff, vid en auktion driva upp prisen. En utgrening av den under puff 3 anförda betyd, 'blåsa upp o. d.'. - Hit hör även puff, humbug, 1854 = da. puf, bedrägeri; jfr det ä. sv. uttr. på puff, på skoj, bedrägligt, 1791 1847. - Vilket språk som i de olika betyd.-skiftningarna är långivande, kan svårligen bestämmas. - I Bellmans Fredm. testarn, nr 4, om utterpuffert-makaren Chr. Wingmark med ty åt- följande 'bilagor' ser Carlén 3: 63 en 'tydlig parodi på »puffar» och rekommenderande intyg'. I sak är anmärkningen riklig, men om densamma innebär att i valet av uttr. pufferlmakare låge någon anspelning på puff i modern betyd., säkerl. felaktig; däremot kunde ju möjl. (fast föga troligt) uttr. på puff, på skoj, ha föresvävat Bellman.
  • 5. puff, låg o. rund stoppad mindre soffa utan ryggstöd, 1864, från f ra. p o uf ds., etymologiskt samma ord som det under puff 3 anförda pouf, turiiyr m. m.; alltså sannol. icke, såsom annars antagits, besl. med puff 3.

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) puff
  • Bestämd form (ent.): puffen
  • Obestämd form (fl.): puffar
  • Bestämd form (fl.): puffarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) puffs
  • Bestämd form (ent.): puffens
  • Obestämd form (fl.): puffars
  • Bestämd form (fl.): puffarnas

Ord Def. Poeng