Wordfeud-ordbok

Er OSET tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

5

Bokstavpoäng

O2S1E1T1

Definitioner

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) os
  • Bestämd form oset
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) os
  • Bestämd form osets

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) os
  • Bestämd form (ent.): oset
  • Obestämd form (fl.): os
  • Bestämd form (fl.): osen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) os
  • Bestämd form (ent.): osets
  • Obestämd form (fl.): os
  • Bestämd form (fl.): osens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

OS - olympiska spel

Substantiv

os - (lätt) rök som har en obehaglig irriterande lukt; "matos"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

os - ånga

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. os n., mynning av å el. flod, (mera dial.:) strömdrag i sjö, källdrag, i dial. ofta m., fsv. ōs n. (o. m.?), åmynning o. d., motsv. isl. óss m. ds., no. ōs (även n.), ungef. ds. som i sv., da. dial. ōs. Vanl. sammanställt med lat. ōs (genit. ōris), mun, sanskr. ās, āsyá ds.; ävensom med ags. ór, kant (*ōz-), lat. ōra, rand, kust (*ōzā-); ie. *ōuso- med avljudsformen *ouso-, *əuso- i t. ex. fpreuss. austin (ack.), mun, osv.; med t-avledn. i lat. ōstium, ingång, dörr, flodmynning, jfr litau. ůstas, flodmynning, ävensom till betyd. mynning (till mun), no. elvarkjeft, fra. bouche, mun, os. Mindre sannolikt är däremot Lindroths antagande Ark. 29: 264 n. 4, att grundbetyd. icke är 'mun, mynning', utan den i sv. o. no. dial. även uppträdande: 'ställe som icke fryser till', vilken sedan helt naturligt kunnat specialiseras till 'åmynning'. Ordet borde då identifieras med no. ōs m., brus, susande ljud, i avljudsförh. till no. asa (ipf. ōs), jäsa, brusa (besl. med jäsa; se d. o.). — Vanligt i ortnamn, se Faurås, Ljungan, Osby, Oxie, Raus, Rotneros, Simris (under Simrishamn), Västerås, Åhus, Älvros (under Älvsborg). — Härtill avledn. öse i Lödöse, Orsa o. Tönnersjö (se dessa ord); sannnol. även i Älvsborg (se d. o.).
  • 2. os n., lukt, kvävande gas o. d., t. ex. U. Hiärne 1680 = no. os m., da. os. Synnerligen svårt att i etymologiskt avs. bestämma, då vid sidan en del formellt identiska ord med avvikande betyd. uppträda: no. ōs, luftström, tunn dimma, iver, ä. da. ōs, saft (i växter) m. m. Os, lukt, föres av Tamm Ark. 2: 348 samman med lat. ŏdor, lukt (jfr odör), grek. ózō, luktar, litau. ůdìmas, luktande (det senare med ie. ō-) osv.; i så fall dock ej av ie. *ōd-to-, utan av *ōd-s-o-, till den s-stam, som med annat avljud ingår i lat. odor. Kanske dock snarare med Persson Indog. Wortf. s. 12 ('wohl') = sanskr. vāsa, vällukt, som trol. hör till ie. roten u̯ē, blåsa, fläkta (se vind o. jfr i detta fall även no. ōs, luftström. — Av annat ursprung är (i motsats till Falk-Torp s. 802) fsv., da. ōs, växtsaft, väl avljudsform till fhty. waso, fuktig jord, osv. samt sv. ortn. Vasa (se d. o.); jfr även Charpentier KZ 46: 40 f. — No. ōs, iver, oro, hör sannol. till no. asa, storma o. d.; jfr jäsa. — Se f. ö. också Torp Et}Tm. Ordb. s. 479.

Ord Def. Poeng