Wordfeud-ordbok

Er MUTAS tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

10

Bokstavpoäng

M3U4T1A1S1

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att muta
  • Nutid
    mutar
  • Dåtid
    mutade
  • Supinum
    har|hade mutat
  • Imperativ
    muta!
  • Passiv
  • Grundform
    att mutas
  • Nutid
    mutas
  • Dåtid
    mutades
  • Supinum
    har|hade mutats
  • Particip
  • Presens
    mutande
  • Perfekt
    en mutad
    ett mutat
    den|det|de mutade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) muta
  • Bestämd form (ent.): mutan
  • Obestämd form (fl.): mutor
  • Bestämd form (fl.): mutorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) mutas
  • Bestämd form (ent.): mutans
  • Obestämd form (fl.): mutors
  • Bestämd form (fl.): mutornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

muta - gåva som man ger för att påverka någon till sin fördel

Verb

muta - ge mutor; "mut|försök"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

muta - pengar, gåvor eller andra tjänster som man mutar med; "Polisen 'mutades' till att tala osanning i rätten."; "Jag brukar 'muta' tullaren med pengar så att han släpper igenom mig trots all sprit."; "Han har 'mutat' sig upp till sin chefspost."; "Det är inte bra att det 'mutas' så mycket inom politiken."
besticka

Verb

muta - få någon att utföra en (olaglig eller osjyst) handling genom att ge pengar, gåvor eller andra tjänster till denne
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • En muta är en gåva, en tjänst eller annan fördel till en tjänsteman eller annan person i maktställning, eller någon som kommer att komma i maktställning, eller i vissa fall någon som har varit i sådan ställning, för att makthavaren ska särbehandla givaren, givarens anhöriga eller någon annan, eller som tack för utförda tjänster. Med makt avses inte enbart myndighetsutövning utan all form av tjänsteutövning. Enbart fysiska personer kan i straffrättslig mening begå ett mutbrott.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. muta, vb, besticka = fsv., no.; vartill även sbst. muta (vanl. i plur. mutor), fsv. mula, gåva, muta = isl. muta, gåva som ersättning, ett nordiskt lånord ovisst från vilket språk = fht}r. muta, tull (ty. mänt), jämte mhty. muozze, mjölnarens anpart av den inlämnade säden, motsv. got. möta o. ägs. möt, tull. Fslav. myto, tull (av mät-) från germ. spr. F. ö. i enskildheter oklart. Ofta uppfattat som lån från mlat. muta, vedergällning, till lat. mu-täre, förändra, mutiius, ömsesidig (se miss- o. gemen). Det mlat. ordet kan dock vara lånat från germ. spr. Annorlunda Meringer IF 18: 211: got. möta inhemskt o. besl. med mäta; lånat till fslav. o. återinlånat till fhty. 2. muta in el. inmuta, om malmfyndigheter, Weste 1807, Uhr 1823 = no. muta, från ty. muten, ansöka (bl. a. om inmutning), av fhty. muotôn = mlty. môden, begära (se anmoda); till ty. mut = mod 1. Jfr vismut. Med avs. på betyd, jfr eng. claim, stycke land inköpt till guldgrävning; egentl.: krav. — Tidigare i sammans, såsom t. ex. mutsedel, o. 1750, jfr ty. mutschein.

Ord Def. Poeng