Wordfeud-ordbok

Er MAGNETERS tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

9

Poäng

12

Bokstavpoäng

M3A1G2N1E1T1E1R1S1

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) magnet
  • Bestämd form (ent.): magneten
  • Obestämd form (fl.): magneter
  • Bestämd form (fl.): magneterna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) magnets
  • Bestämd form (ent.): magnetens
  • Obestämd form (fl.): magneters
  • Bestämd form (fl.): magneternas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

magnet - anordning som drar till sig järn; "magnet|fält"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

magnet - kropp som ger upphov till ett magnetfält; "Tidiga kompassnålar bestod av 'magneter' som tillverkats av järn med någon procent kol, och segelsten."

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • En magnet är en kropp som ger upphov till ett magnetfält. Man skiljer på permanentmagneter, som ger ett konstant magnetfält, och elektromagneter, som bara ger ifrån sig ett fält när de utsätts för en elektrisk ström. Permanentmagneter och eventuella kärnor i elektromagneter består av ferromagnetiska material.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • magnet, P. Erici 1582 = da., ty., av mhty. magnet(e), av lat. magnes (genit. magnetis), av grek. magnes, lithos mag-nétés, egentl.: sten från Magnesia (i Thessalien); även lithos héräkleios, egentl.: sten från Heracleum (i Macedonien). - I rom. spr. i stället bildningar av grek. ddamas, diamant (se d. o.). I isl.: leiÖarsteinn, till led, väg; i fsv. sceghlsten, ä. nsv. seghel-, seghersten, av mlty. segelstén (jfr under kompass).

Ord Def. Poeng