Wordfeud-ordbok

Er KRAMA tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

9

Bokstavpoäng

K3R1A1M3A1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

krama - omfamna (med armarna); "krama varandra"
famna, gosa, hålla om, omfamna, omfamning, pressa
krama - pressa ihop; "krama ur en trasa"; "krama en snöboll"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

krama - med armarna och händerna hålla om en annan individ, vanligen runt nacken och vanligen för att visa att man tycker om och känner sig trygg med vederbörande; "De 'kramade' varandra länge."; "Du får 'krama' hårt om du vill få ut den sista tandkrämen ur tuben."; "Ibland undrar man om tandkrämstuberna med vilje görs så att det sista inte ska kunna 'kramas' ur."
omfamna
krama - hålla om något hårt
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • krama el. kramma, fsv. krama = no. krama, da. kramme; i sv. dial. även: famla, o. krama åt sig, rycka till sig, i no. också: proppa, stoppa, jfr isl. kremja (kramad), trycka, klämma, o., med-mm-, mhty. krammen, gripa med klorna o. ägs. crammian, proppa, stoppa (eng. cram); i avljudsförh. till stammen kremm-i ägs. crimman st. vb, proppa, krama sönder, fhty. chrimman, kröka klorna, gripa, o. till krnmm- i isl. krnmma, hand; möjl., med Liden Stud. s. 15, besl. med lat. gremium, sköte, egentl.: omfattande med armarna. Jfr under kr u m (slutet).

Adjektiv

  • Positiv
    en kram
  • ett kramt
  • den|det|de krama
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de kramare
  • Superlativ
    är kramast
  • den|det|de kramaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att krama
  • Nutid
    kramar
  • Dåtid
    kramade
  • Supinum
    har|hade kramat
  • Imperativ
    krama!
  • Passiv
  • Grundform
    att kramas
  • Nutid
    kramas
  • Dåtid
    kramades
  • Supinum
    har|hade kramats
  • Particip
  • Presens
    kramande
  • Perfekt
    en kramad
    ett kramat
    den|det|de kramade

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) kram
  • Bestämd form kramet
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) krams
  • Bestämd form kramets

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) kram
  • Bestämd form (ent.): kramen
  • Obestämd form (fl.): kramar
  • Bestämd form (fl.): kramarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) krams
  • Bestämd form (ent.): kramens
  • Obestämd form (fl.): kramars
  • Bestämd form (fl.): kramarnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

kram - omfamning (såsom ömhetsbetygelse); "ge någon en kram"
famntag, omfamna, omfamning
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

kram - det att två personer håller om varandra /för att visa ömhet/; "Får jag en 'kram' av dig?"

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • En kram är en fysisk omfamning av en annan person med armarna. Kram är en form av beröring. Kramen fyller i vissa sociokulturella sammanhang en viktig funktion vid hälsning och avsked, ofta som ett alternativ eller komplement till handskakning när detta kan kännas alltför formellt, i Sverige till exempel inom familjen eller den närmaste vänskapskretsen.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. kram, sbst. = fsv., senisl., da., från mlty. kräm(e), tälttak, av dylikt täckt handelsbod, kramvaror m. m. = mhty. kräm ds. (ty. kram); med han-sestädernas köpmän även fört till slav. spr. (kram osv.), till franskan i Flandern (eran?) o. till skotskan (kram); I övrigt omstritt. Enl. somliga är det germ. ordet i sin tur självt lånat från slav. spr., varvid man gissat på dels fslav. chramii, hus, o. dels crémii, tält, vilket väl självt är lånat från el. urbesl. med germ. *skerma- (= skärm). Man har även velat se ordets källa i grek. kårarna (Hesych.), vagnstält, som t. o. m. ansetts vara en omställning för kamåra (se kammare); en sammanställning som senast hävdats av Br0ndal Substra-ter og Laan s. 152. Enl. Brugmann Morf. Uiiters. 1: 62 o. K. F. Johansson IF 8: 171 är däremot ordet inhemskt germanskt o. urbesl. med sanskr. gräma-, skara, by; egentl.: samling, samlingsort, varav: tält. Snarast synes dock ordet äldst ha betecknat det tälttak, som den körande köpmannen hade utspänt över sin vagn. - Jfr krimskrams, krämare.
  • 2. kram, adj., om snö, Gyllenius 1652, Lind 1749 ds. - isl. krammr ds., no. kram(n), besl. med got. qrammipa, fuktighet, o. möjl. även med lat. grämioc9 ögonslem (Hirt BB 24: 281); för nordiskt språkmedvetande dock anslutande sig till krama.

Ord Def. Poeng