Wordfeud-ordbok

Er HYR tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

11

Bokstavpoäng

H3Y7R1

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att hyra
  • Nutid
    hyr
  • Dåtid
    hyrde
  • Supinum
    har|hade hyrt
  • Imperativ
    hyr!
  • Passiv
  • Grundform
    att hyras
  • Nutid
    hyrs / hyres
  • Dåtid
    hyrdes
  • Supinum
    har|hade hyrts
  • Particip
  • Presens
    hyrande
  • Perfekt
    en hyrd
    ett hyrt
    den|det|de hyrda

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) hyra
  • Bestämd form (ent.): hyran
  • Obestämd form (fl.): hyror
  • Bestämd form (fl.): hyrorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) hyras
  • Bestämd form (ent.): hyrans
  • Obestämd form (fl.): hyrors
  • Bestämd form (fl.): hyrornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

hyra - använda mot betalning; "vi hyrde huset"; "de hyrde stugan"
leasa

Substantiv

hyra - betalning för att man använder något; "betala hyra för en lägenhet"; "hyres|bidrag"; "hyres|rätt"; "månadshyra"; "normalhyra"
arrende, arrendera, hyresbelopp, leasa, leja
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

hyra - den avgift som betalas, regelbundet eller allt på en gång, för att man ska få |hyra något, speciellt bostad; "Jag skulle behöva 'hyra' en bil för två dagar."; "Vilken av de lägenheterna har lägst 'hyra'?"

Verb

hyra - mot betalning, eventuellt regelbundet, få utnyttja bostad eller föremål som ägs av annan

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Hyra är i juridisk mening den ersättning i pengar, varor eller tjänsteprestationer, som en person vid ett hyresavtal betingar sig av en annan för egendom, som till den senares brukande överlämnas, eller för arbetskraft, som ställes till hans förfogande. Vanliga former av hyra kan vara att en hyresgäst hyr en lägenhet eller motsvarande av en hyresvärd, eller hyra av föremål som arbetsmaskiner och videofilmer.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • hyra, vb, = da. hyre, från mlty. hûren = ags. hýran (eng. hiré). Av ovisst ursprung, jfr senast Seip 2: 67. Härtill: sbst. hyra, från mlty. hûre = ägs. hyr (eng. hire). Både som vb. o. sbst. synes det sv. ordet äldst ha brukats om sjöförhållanden: få (båtsmännen) for en hyro o. hyra skep 1532 osv. fram till o. 1630-40, då båda orden uppträda i andra betyd. - Det inhemska ordet för 'hyra' är fsv. leghia, även i Bib. 1541 = leja. - Han har fått sin hyra, han har fått sig ett rus, t. ex. Rosenfeldt († 1700) hos Hans. Vitt. 16: 218, Holmström Hans. Vitt. 6: 211, Lind 1749 osv., anses av Tamm Gransk, s. 10 kunna utgå från y. fsv., sv. dial. hira, yrsel. Härför kunde möjl. ett ex. från I. Erici tala (1642): 'Tå ett Nööt bekommer Hyro, theraff thet löper omkring'. Uttr. syftar dock säkerl. i stället på den betalning som en matros får efter slutad sjöresa: det användes f. ö. i litter. gärna av sjömän, t. ex. Rosenfeldt (ovan) o. Tersmeden '2: 109 (o. 1780): 'Hvad herrarne ej vid bordet fått af sin hyra gafs dem efter middagen' (jfr under kapten o. nock). - Hyresgäst osv., väl efter ett ä. lty. hüres-, jfr y. lty. hürs-mann, hyresgäst.

Ord Def. Poeng