Wordfeud-ordbok

Er HUT tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

8

Bokstavpoäng

H3U4T1

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

hut - (oböjligt) i uttrycken hut och hyfs samt veta hut, en uppmaning att skämmas, uppföra sig ordentligt, visa hövlighet och respekt; "Barn ska lära sig att veta 'hut!'"; "Det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste 'hut.'"; "Kanske är det dock för mycket begärt att kräva 'hut,' hyfs och vanlig politisk anständighet av den vice statsministern."

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att huta
  • Nutid
    hutar
  • Dåtid
    hutade
  • Supinum
    har|hade hutat
  • Imperativ
    huta!
  • Passiv
  • Grundform
    att hutas
  • Nutid
    hutas
  • Dåtid
    hutades
  • Supinum
    har|hade hutats
  • Particip
  • Presens
    hutande

Substantiv

  • Oräknebart
  • Obestämd form (en) hut
  • Bestämd form

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

huta - bryskt tillrättavisa; "Hon 'hutade' åt mig ordentligt."

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • huta, 1625 (möjl. i betyd, skrika), nu vanl. med åt, t. ex. 1739, förr även med ut el. opp el. träns.; 1639 dessutom med dat. (huta enom); i ä. tid, liksom interj. hut, ofta med avs. på hundar, t. ex. 1730, 1732, Bellman, 1839, motsv. no. hata, hojta, ropa till en hund, hunsa; av Pipping Gotl. stud. s. 87 sammanställt med fgutn. huti (väl pres. konj.), ropar, tillkallar; jfr mhty. häzen, ropa, egga. Väl dock snarast av interj. hut. Om emellertid ordet urspr, har den allmännare betyd, av 'skrika o. dyl.', kunde man med Persson Indog. Wortf. s. 187 f. tänka på sammanhang med grek. kyddzö, smädar, fslav. kuditi, skymfa, fsax., fhty. hosc (*hutska-), hån, osv.

Ord Def. Poeng