Wordfeud-ordbok

Er FYR tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

11

Bokstavpoäng

F3Y7R1

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

fyr - torn med starkt (blinkande) sken som leder trafiken på sjön eller på land; "fyr|vaktare"
fyrtorn
fyr - eld; "sätta fyr på något"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

fyr - anläggning för att sprida ljussignaler för sjöfarten (tidigare fanns även flygfyrar för optisk markering av luftleder) med hjälp av stora strålkastare; "Långe Jan på Öland är en mycket känd 'fyr' i Sverige."; "Okända män satte 'fyr' på kaféet."; "Steffe var en glad 'fyr' och en god vitsmakare."; "Ett, två, tre, 'fyr'..."
fyrtorn
fyr - eld
fyr - beskjutning
fyr - glad man
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • En fyr är en anläggning för att sprida ljus eller andra signaler för sjöfarten för varning vid grund eller dess kontroll av position. Under flygets tidiga historia användes även flygfyrar för optisk markering av luftleder. Radiofyrar används fortfarande också av flygplan.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. fyr n., gyckel o. d., hålla f. osv., Arvidi 1651, Lucidor, Weste 1807; från l ty. fir = ty. feier, högtid, till fira (se d. o. och ferier). - Härtill: fyraben (ä. nsv. även firabend el. fyrafton), hålla f. - da. fyraben, från mlty. vir-avent(~ ty. feierabend), aftonen före en hälgdag; särskilt om hantverkare. Jfr följ.
  • 2. fyr m. (lustig osv.) Almqvist 1843: 'en ärlig fyr', E. Carlén: 'ung fyr', Dalin 1850 (med betyd, 'gosse' o. betecknat som provinsialism) = no., da. Enl. Kock Från fil. för. i Lund 1897 s. 7 f. av föreg, från uttr. ss. driva fyr med (jfr sv. dial. fyras med), där det neutrala fyr uppfattats ss. m. i analogi med driva gäck, narr o. d., där gäck o. narr egentl, äro personbetecknande, fast de också användas som abstrakta. Kanske dock snarare förkortning av ett ord motsv. Ity. firburs, gesäll utan arbete = ty. feierbursch; jfr föreg. I sv. möjl., atm. delvis, lån från no. el. da.
  • 3. fyr, i ge fyr, i uttr. fyr och flamma osv., Gustaf II Adolf: 'gifwer fyr', P. Svart: fyhr som kommandoord, ä. nsv. (y. fsv.?) fyr i betyd, 'eldgivning': 'han håller stort fyr' i visan om Brunkebergsslaget 1471, Medeltidsdikt, s. 415, y. fsv. fyr(e)- i sammans, t. ex. fyrbalder, fyrbåll, jämte da. fyre från mlty. vur, vår n., eld = fsax., fhty. fuir, fiur (ty. feuer), ägs. fyr (eng. fire) o. isl. furr m. (poet.) = grek. pyr, n., eld, armen, hur, umbr. pir; jämte isl. funi m., låga, got. fö n n. (genit. funins), eld (jfr även ty. funke) sannol. ur ett gemensamt uråldrigt paradigm av samma slag som vatten ~ ty. was-ser. Jfr senast Brugman IF 33: 300 f., Bartholomae PBB 41: 272 f. Se även helsefyr o. under eld. - Fyr i betyd, 'fyrbåk', 1727, Linné Sk. resa 1749, i båda fallen om Kullens fyr i Skåne = da. fyr, är förkortat av fyrbåk, J. Månsson 1644, Spegel 1685; från mlty. vurbäke; se bak. - Fyrverkeri, 1701, jfr 1740: feurvärkerij, från ty. fener-werkerei. - Fyra, vb = fsv. = da. fy re, från mlty. våren, elda, giva eld.

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) fyra
  • Bestämd form (ent.): fyran
  • Obestämd form (fl.): fyror
  • Bestämd form (fl.): fyrorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) fyras
  • Bestämd form (ent.): fyrans
  • Obestämd form (fl.): fyrors
  • Bestämd form (fl.): fyrornas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) fyr
  • Bestämd form (ent.): fyren
  • Obestämd form (fl.): fyrar
  • Bestämd form (fl.): fyrarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) fyrs
  • Bestämd form (ent.): fyrens
  • Obestämd form (fl.): fyrars
  • Bestämd form (fl.): fyrarnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

fyra - 4; "fyra|åring"; "fyr|klöver"

Substantiv

fyra - siffran 4; nummer 4 i ordningen; "hon kom fyra i tävlingen"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

fyra - symbol som utgörs av siffran fyra
fyra - bostad med fyra rum och kök
fyra - skolklass i årskurs fyra
fyra - elev som går i årskurs fyra
fyra - person på fjärde plats i en tävling
fyra - spelkort med värdet fyra

Verb

fyra - i kombination med verbpartikeln av, se avfyra

OmegaWiki Dictionary Ω

  • fyra
    Det fjärde naturliga talet (4).

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • fyra, räkn. = fsv., kasusform till nom. m. f yre, motsv. ä. fsv. fiurir, neutr. fiughur = isl. fjörir, neutr. fjogur, da. fire; säkerl. av urnord. *feÖurai, m., i neutr. med av d i denna ställning utvecklat 5; motsv. got. fidwor, fsax. fiwar, fhty. fior (ty. vier), ägs. féower (eng. four), i västgerm. spr. med dunkelt bortfall av d;*jfr urgerm. *fef)ur- i fjärde osv. le.: *k£e?ör-, *k%etur- m. m.: sanskr. catväras plur., catur-, lat. quattuor (jfr kvadrat), grek. téssares (k% ;> t frfr pa-latal vokal; jfr trapets) m. m., tokar. stwar, stwer (om formen se Siebs KZ 43: 380), ir. cethir, litau. keturi, fslav. cetyre osv.; i germ. spr. /'för väntat hv väl i anslutning till fem, liksom antagl. i lat. omvänt quinque för *pinque efter quattuor. Jfr f y r spr ang. - Fyrtio, y. fsv. fgrcetlo m. m., ombildning av ä. fsv. fyra-, fiuratighi = isl. fjörir tigir, got. fidwor tigjus, ty. vierzig, eng. förty osv.; av fyra o. germ. *fegu-, tiotal = ie. *dekmt (se f. ö. femtio). Jfr da. fyrretyve (nybildning) för ä. da. firti, no.-da. fyrti.

Ord Def. Poeng