Wordfeud-ordbok
Er FYR tillatt i Wordfeud?
JA! FYR är tillåtet i Wordfeud och ger dig 11 poäng.
Annonsering
Bokst.
3
Poäng
11
Bokstavpoäng
F3Y7R1
Definitioner
Folkets lexikon 
Substantiv |
||
| fyr - torn med starkt (blinkande) sken som leder trafiken på sjön eller på land; "fyr|vaktare" | ||
| fyrtorn | ||
| fyr - eld; "sätta fyr på något" | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| fyr - anläggning för att sprida ljussignaler för sjöfarten (tidigare fanns även flygfyrar för optisk markering av luftleder) med hjälp av stora strålkastare; "Långe Jan på Öland är en mycket känd 'fyr' i Sverige."; "Okända män satte 'fyr' på kaféet."; "Steffe var en glad 'fyr' och en god vitsmakare."; "Ett, två, tre, 'fyr'..." | ||
| fyrtorn | ||
| fyr - eld | ||
| fyr - beskjutning | ||
| fyr - glad man | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wikipedia
- En fyr är en anläggning för att sprida ljus eller andra signaler för sjöfarten för varning vid grund eller dess kontroll av position. Under flygets tidiga historia användes även flygfyrar för optisk markering av luftleder. Radiofyrar används fortfarande också av flygplan.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. fyr n., gyckel o. d., hålla f. osv., Arvidi 1651, Lucidor, Weste 1807; från l ty. fir = ty. feier, högtid, till fira (se d. o. och ferier). - Härtill: fyraben (ä. nsv. även firabend el. fyrafton), hålla f. - da. fyraben, från mlty. vir-avent(~ ty. feierabend), aftonen före en hälgdag; särskilt om hantverkare. Jfr följ.
- 2. fyr m. (lustig osv.) Almqvist 1843: 'en ärlig fyr', E. Carlén: 'ung fyr', Dalin 1850 (med betyd, 'gosse' o. betecknat som provinsialism) = no., da. Enl. Kock Från fil. för. i Lund 1897 s. 7 f. av föreg, från uttr. ss. driva fyr med (jfr sv. dial. fyras med), där det neutrala fyr uppfattats ss. m. i analogi med driva gäck, narr o. d., där gäck o. narr egentl, äro personbetecknande, fast de också användas som abstrakta. Kanske dock snarare förkortning av ett ord motsv. Ity. firburs, gesäll utan arbete = ty. feierbursch; jfr föreg. I sv. möjl., atm. delvis, lån från no. el. da.
- 3. fyr, i ge fyr, i uttr. fyr och flamma osv., Gustaf II Adolf: 'gifwer fyr', P. Svart: fyhr som kommandoord, ä. nsv. (y. fsv.?) fyr i betyd, 'eldgivning': 'han håller stort fyr' i visan om Brunkebergsslaget 1471, Medeltidsdikt, s. 415, y. fsv. fyr(e)- i sammans, t. ex. fyrbalder, fyrbåll, jämte da. fyre från mlty. vur, vår n., eld = fsax., fhty. fuir, fiur (ty. feuer), ägs. fyr (eng. fire) o. isl. furr m. (poet.) = grek. pyr, n., eld, armen, hur, umbr. pir; jämte isl. funi m., låga, got. fö n n. (genit. funins), eld (jfr även ty. funke) sannol. ur ett gemensamt uråldrigt paradigm av samma slag som vatten ~ ty. was-ser. Jfr senast Brugman IF 33: 300 f., Bartholomae PBB 41: 272 f. Se även helsefyr o. under eld. - Fyr i betyd, 'fyrbåk', 1727, Linné Sk. resa 1749, i båda fallen om Kullens fyr i Skåne = da. fyr, är förkortat av fyrbåk, J. Månsson 1644, Spegel 1685; från mlty. vurbäke; se bak. - Fyrverkeri, 1701, jfr 1740: feurvärkerij, från ty. fener-werkerei. - Fyra, vb = fsv. = da. fy re, från mlty. våren, elda, giva eld.
Substantiv 1
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) fyra
-
Bestämd form (ent.): fyran
-
Obestämd form (fl.): fyror
-
Bestämd form (fl.): fyrorna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) fyras
-
Bestämd form (ent.): fyrans
-
Obestämd form (fl.): fyrors
-
Bestämd form (fl.): fyrornas
Substantiv 2
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) fyr
-
Bestämd form (ent.): fyren
-
Obestämd form (fl.): fyrar
-
Bestämd form (fl.): fyrarna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) fyrs
-
Bestämd form (ent.): fyrens
-
Obestämd form (fl.): fyrars
-
Bestämd form (fl.): fyrarnas
Folkets lexikon 
Annat |
||
| fyra - 4; "fyra|åring"; "fyr|klöver" | ||
Substantiv |
||
| fyra - siffran 4; nummer 4 i ordningen; "hon kom fyra i tävlingen" |
Wiktionary 
Substantiv |
||
| fyra - symbol som utgörs av siffran fyra | ||
| fyra - bostad med fyra rum och kök | ||
| fyra - skolklass i årskurs fyra | ||
| fyra - elev som går i årskurs fyra | ||
| fyra - person på fjärde plats i en tävling | ||
| fyra - spelkort med värdet fyra | ||
Verb |
||
| fyra - i kombination med verbpartikeln av, se avfyra |
OmegaWiki Dictionary Ω
- fyra
Det fjärde naturliga talet (4).
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- fyra, räkn. = fsv., kasusform till nom. m. f yre, motsv. ä. fsv. fiurir, neutr. fiughur = isl. fjörir, neutr. fjogur, da. fire; säkerl. av urnord. *feÖurai, m., i neutr. med av d i denna ställning utvecklat 5; motsv. got. fidwor, fsax. fiwar, fhty. fior (ty. vier), ägs. féower (eng. four), i västgerm. spr. med dunkelt bortfall av d;*jfr urgerm. *fef)ur- i fjärde osv. le.: *k£e?ör-, *k%etur- m. m.: sanskr. catväras plur., catur-, lat. quattuor (jfr kvadrat), grek. téssares (k% ;> t frfr pa-latal vokal; jfr trapets) m. m., tokar. stwar, stwer (om formen se Siebs KZ 43: 380), ir. cethir, litau. keturi, fslav. cetyre osv.; i germ. spr. /'för väntat hv väl i anslutning till fem, liksom antagl. i lat. omvänt quinque för *pinque efter quattuor. Jfr f y r spr ang. - Fyrtio, y. fsv. fgrcetlo m. m., ombildning av ä. fsv. fyra-, fiuratighi = isl. fjörir tigir, got. fidwor tigjus, ty. vierzig, eng. förty osv.; av fyra o. germ. *fegu-, tiotal = ie. *dekmt (se f. ö. femtio). Jfr da. fyrretyve (nybildning) för ä. da. firti, no.-da. fyrti.