Wordfeud-ordbok
Er FORS tillatt i Wordfeud?
JA! FORS är tillåtet i Wordfeud och ger dig 7 poäng.
Annonsering
Bokst.
4
Poäng
7
Bokstavpoäng
F3O2R1S1
Definitioner
Folkets lexikon 
Substantiv |
||
| fors - ställe (i en älv) där vattnet forsar; ström | ||
| ström, vattenström | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| fors - snabbt strömmande parti av vattendrag |
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- fors = fsv., isl., ä. da.; nda. foss från no. foss = isl. (med -ss- av -rs), ett blott nordiskt ord (mlty. forsch lån från nord.), av germ. * f ur sa- till ie. roten pers i sanskr. prs-, stänka, bli våt, fslav. prachu (av *porso-), damm, osv.; väl ljudhärmande liksom fräsa, fräsa.
Verb
-
Aktiv
-
Grundformatt fara
-
Nutidfar
-
Dåtidfor
-
Supinumhar|hade farit
-
Imperativfar!
-
Passiv
-
Grundformatt faras
-
Nutidfars / fares
-
Dåtidfors
-
Supinumhar|hade farits
-
Particip
-
Presensfarande
-
Perfekten farenett faretden|det|de farna
Substantiv 1
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) fora
-
Bestämd form (ent.): foran
-
Obestämd form (fl.): foror
-
Bestämd form (fl.): fororna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) foras
-
Bestämd form (ent.): forans
-
Obestämd form (fl.): forors
-
Bestämd form (fl.): forornas
Substantiv 2
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) fors
-
Bestämd form (ent.): forsen
-
Obestämd form (fl.): forsar
-
Bestämd form (fl.): forsarna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) fors
-
Bestämd form (ent.): forsens
-
Obestämd form (fl.): forsars
-
Bestämd form (fl.): forsarnas
Substantiv 3
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) fara
-
Bestämd form (ent.): faran
-
Obestämd form (fl.): faror
-
Bestämd form (fl.): farorna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) faras
-
Bestämd form (ent.): farans
-
Obestämd form (fl.): farors
-
Bestämd form (fl.): farornas
Folkets lexikon 
Verb |
||
| fara - förflytta sig; "fara till Stockholm"; "far|bar"; "fara illa ("ha det besvärligt")"; "vad är det du far efter? ("vad söker du efter i minnet?")" | ||
| bege sig, färdas, resa, åka | ||
Substantiv |
||
| fara - risk, farlighet; "det är ingen fara med mig"; "med fara för livet"; "farofylld"; "det är ingen fara på taket ("det är ingenting som hotar")" | ||
| bege sig, färdas, resa, våda, åka | ||
= synonym
= antonym
= relaterat ord
= antonym
= relaterat ord
Wiktionary 
Substantiv |
||
| fara - utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling; "Hon visste att hon var förföljd och svävade i 'fara'."; "Hon 'for' till Italien."; "Vi 'for' till byn igår och köpte nya gardiner." | ||
Verb |
||
| fara - resa iväg; färdas | ||
| fara - åka |
OmegaWiki Dictionary Ω
- fara
En fysisk eller kemisk agent som kan orsaka skada på personer, egendom, djur, växter eller andra naturtillgångar. - fara
Att förflytta sig från en plats till en annan, vanligen med hjälp av ett transportmedel. - fara
En situation som innebär omedelbar risk för skada på person eller egendom.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. fara, vb = fsv., isl. = da. fare, got., fsax., fhty., ags. faran (ty. fahren, eng. fare), av ie. *por- i grek. porev́ō, sätter över, sänder, póros, gång, por (se
por ), växl. med *per- ifjord (ie. *pertu-); sannol. även besl. medfjol (fjor), fjärran, forn ; se f. ö. följ.,farsot, fart, färja 1, 2, färd, föra . — Sekundära betyd, äro 'handla, gå till väga' (redan i fsv.), t. ex. fara med lögn, 'förfara med, behandla', t. ex. fara illa med (redan i fsv.), o. 'vara i en viss ställning, få ett visst öde', t. ex. fara illa, avskedshälsningen farväl (redan i fsv.), jfr sv.välfärd . — Härtill med m-avledn. även: fsv. -farmber, last, separm o.pråm . —Farkost , fsv. farkoster = isl. farkostr, av vb.fara el. fsv., isl. far, färd, och fsv. koster i betyd, 'sätt, tillfälle, medel' o. d.; ordet har alltså äldst troligen abstrakt betyd. Detta koster är = isl. kostr, medel, verktyg, ä. da. kost, sak, verktyg (jfr da. stjaalne koster); samma ord som fsv. koster, villkor m. m., isl. kostr, val, tillfälle, god egenskap, sätt, got. kustus o. gakusts, prövning, fsax., fhty. kust, val m. m., osv., av germ. *kustu- o. *kusti- till *keusan, välja (setjusa ), motsv. lat. gustus, smak, osv.; alltså ett annat ord änkost 1. - 2. fara, sbst. = y. fsv. = da. fare, från mlty. vâre, forsat, fara, fruktan (jfr
förfära ). = fhty. fâra ds. (jfr ty. gefahr), ags. fǽr, fara (eng. fear, fruktan); besl. med isl. fár n., vrede, fiendskap, bedrägeri, skada = fsax. fâr n., försåtlig förföljelse, vartill avledn. got. fêrja m., förföljare, spion; germ. stam *fǣr- = ie. *pēr-, växlande med per i lat. periculum, fara, men även: försök, prov (jfrexperiment ), grek. peĩra (av *peri̯ā), försök (jfrpirat ); besl. med vb.fara , alltså egentl, med grundbetyd, hos sbst. fara av 'farande efter (för att skada), förföljelse'; sedan med syftning på dens tillstånd, som är utsatt för förföljelsen. I det besläktade lat. perītus, erfaren, föreligger samma betyd.-utveckling som iförfaren o.bevandrad . — Jfrfarsot . — Omfarhåga sehåg . —Löpa fara , motsv. i da., efter ty. gefahr laufen, möjl. efter fra. courir risque (jfr sv.löpa risk ).