Wordfeud-ordbok

Er BARNET tillatt i Wordfeud?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

B3A1R1N1E1T1

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) barn
  • Bestämd form (ent.): barnet
  • Obestämd form (fl.): barn
  • Bestämd form (fl.): barnen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) barns
  • Bestämd form (ent.): barnets
  • Obestämd form (fl.): barns
  • Bestämd form (fl.): barnens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

barn - en ung människa från födseln och något tiotal år framåt; en persons son eller dotter; "passa barn"; "bli med barn"; "barnledig"; "barnvänlig"; "älsklingsbarn"; "barnmisshandel"; "barn|hem"; "barna|rov"; "barn|bok"
kidsen, ungar, unge
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

barn - minderårig människa
unge, batting, frö, glop, glytt, kids {{p, unge, kids {{p
vuxen, förälder
barn - avkomling till förälder
barn - (fysik) mått på yta & reaktionstvärsnitt, 1 barn (b) = 10−28 m&sup2
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Barn är benämningen på människan från födelsen till pubertetens inträde. Ett barn av kvinnligt kön kallas flicka och ett barn av manligt kön kallas pojke eller gosse.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • barn
    En mycket ung människa, från födelsen till ungefär ett års ålder.
  • barn
    En person som ännu inte nått puberteten.
  • barn
    Någonting som är av mindre omfattning.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • barn = fsv. = isl., da., got., fsax. o. fhty. barn, av germ. *barna-, ett slags n-particip, ie. *bhorno-, till bära i betyd, 'föda'; jfr lett. bērns, barn, litau. bėrnas, dräng, av avljudande ie. *bherno-; besl. med got. baúr o. isl. burr, son. I fråga om betydelseutvecklingen jfr ty. kind till roten i grek. gígnomai, födas (se kön), grek. téknon, barn, till tíktō, alstrar, föder (se Tegnaby), el. rumäniska nat, barn, till lat. natus, född. - Kasta ut barnet med badvattnet, t. ex. 1853, motsv. i da. o. ty. - Barnsben, i uttr. från b., fsv. aff blotte barns been, motsv. i isl., da., ty. m. fl. spr. - Barnkrubba, 1854 (barna-), motsv. ty. kinderkrippe, efter fra. crèche (egentl. samma ord som ty. krippe; se krubba); med syftning på Jesusbarnets krubba.

Ord Def. Poeng