Scrabble-ordbok

Er VRIDAS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

V3R1I1D1A1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att vrida
  • Nutid
    vrider
  • Dåtid
    vred
  • Supinum
    har|hade vridit
  • Imperativ
    vrid!
  • Passiv
  • Grundform
    att vridas
  • Nutid
    vrids / vrides
  • Dåtid
    vreds
  • Supinum
    har|hade vridits
  • Particip
  • Presens
    vridande
  • Perfekt
    en vriden
    ett vridet
    den|det|de vridna

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

vrida - röra runt el. åt sidan, vända, snurra; "vrida på huvudet"; "vrida om en nyckel"; "vrida och vända på sig"; "vrida sig av skratt"; "vrida ur ("tömma på vatten") en trasa"; "vrida upp ("spänna fjädern på") en klocka"
rotera, skruva, sno
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

vrida - föra (något) runt sin egen axel eller fast punkt; "Kan du 'vrida' teven lite häråt?"; "Han fick 'vrida' sig för att försöka se vem som ropade efter honom."

OmegaWiki Dictionary Ω

  • vrida
    Att ge ett läge genom att förflytta ett föremål runt sin egen axel.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • vrida, fsv. v ripa = isl. rida, da. vride, fhty. ridan, ägs. wriÖan (eng. writhé); jfr f ra. lånordet rider, skrynkla (se ridå); i avljudsförh. till adj. vred, ägs. ivrced, wréd, krans (eng. wreath), mlty. wrédel, vridkäpp, av germ. *wraip-, *ivraiÖ-9 ävensom isl. riÖill, trästycke till nätbindning, no. riael ds., 110. vriel, vridkäpp, sv. dial. vrele (av *wriÖl-), något hopvridet, isl. riÖnll, klunga, klase, östsv. vridil, knippe av hopvriden halm, m. m., av germ. *wriÖ-; till en ie. rot nrit, vartill bl. a. förts litau. rita, risli, rulla, välta (jfr Liden Ein balt.-slav. Anlautsges. s. 4, Göteb. högsk. årsskr. 1899, IV). Jfr vred l o. under vrensk. - Härtill adj. vriden, förryckt, t. ex. Hagberg 1848, absolut; från utförligare uttryck, såsom o. 1750: 'vriden till förnuftet', P. J. Bergius i brev 1767: 'vriden till sina sinnen', jfr 1804: 'vridna hufvuden', Arnell 1829: 'min hjerna är vriden', ävensom t. ex. 1799: 'Det kan ju vrida på sned den klokaste hjerna'; med samma betyd.-utveckling som i förryckt, dvs. ryckt ur sitt normala tillstånd, ty. verschrobcn, el. (med mildare betyd.) disträ, ytterst: dragen i sjir. Om i annan riktning gående bildl. anv. av besl. ord se under vred, vresig o. vrång. Ett part. pf. ligger också till grund för galen (se d. o.).

Ord Def. Poeng SAOL14