Scrabble-ordbok

Er VIRKADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

10

Bokstavpoäng

V3I1R1K2A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att virka
  • Nutid
    virkar
  • Dåtid
    virkade
  • Supinum
    har|hade virkat
  • Imperativ
    virka!
  • Passiv
  • Grundform
    att virkas
  • Nutid
    virkas
  • Dåtid
    virkades
  • Supinum
    har|hade virkats
  • Particip
  • Presens
    virkande
  • Perfekt
    en virkad
    ett virkat
    den|det|de virkade

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

virka - tillverka av garn med hjälp av virknål; "virka grytlappar"

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • virka (med virknål), i ä. nsv. i allmännare betyd., i sht väva, Bib. 1541 flera ggr, där Luther har wirkcn o. den nya övers, 'väva', 'spinna', jfr gamla övers., Sal. ordspr. 30: 28: 'Spinnelen wirkar med sina händer', i samma betyd, även t. ex. Schroderus 1635, Lex. Linc. 1640, Serenius, Lind, Geijer Vikingen : 'Då hörde jag Nornorna virka sin väf o. f. ö. in på 1800-t.; förr även som i ty. om järn t. ex. Dalin 1747; från ty. wirken, förfärdiga (särsk. i hant-verksspr., t. ex. hos bagare, smeder, salt-kokare, men i sht om vävning, brode-ring o. d., redan i mhty.), verka (varav också da. virke, verka), av fhty. wirchan, förfärdiga, verka, arbeta = fsax. wir-kian, ägs. wircan, jfr fsv. (inhemskt) virka ÖGL: uirkar man i skoghe, antagl. dock en ombildning av vcerka (efter virket), jfr varianten vcerkar\ av germ. *werkian, avledn. av verk el. i anslutning till detta ord ombildat av *wur-kian (= yrka); annars formellt överensstämmande med det i alla händelser besläktade grek. érdö, gör, förrättar (av ie. *uergiö). Alltså egentl.: tillverka, förfärdiga (vissa slags vävnadsarbeten), med samma slags specialisering som t. ex. garva, egentl.: bereda; f. ö. vanlig inom yrkesspråk; se om dylika fall närmare under värpa. Denna specialisering blev hos virka betydligt starkare än hos ty. wirken. F. ö. etymol. = isl. virkja, värka (se d. o.); se f. ö. verk, orka, yrka. - Härtill ä. nsv. virkestol, vävstol, Kolmodin 1732, från ty. wirkstuhl. - 'Virka* heter på da. hcekle, från ty. häkeln, till hake, väl besl. (men ej identiskt) med sv. häckla (lin); se d. o. En avljudsform till hake, ägs. höc (eng. hook), föreligger i det till detta sbst. bildade likbetydande eng. vb. hook. Jfr ital. uncinare, virka, till uncino, liten hake, osv.

Ord Def. Poeng SAOL14