Scrabble-ordbok

Er TUGGS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

10

Bokstavpoäng

T1U4G2G2S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att tugga
  • Nutid
    tuggar
  • Dåtid
    tuggade
  • Supinum
    har|hade tuggat
  • Imperativ
    tugga!
  • Passiv
  • Grundform
    att tuggas
  • Nutid
    tuggas
  • Dåtid
    tuggades
  • Supinum
    har|hade tuggats
  • Particip
  • Presens
    tuggande
  • Perfekt
    en tuggad
    ett tuggat
    den|det|de tuggade

Substantiv 1

  • Oräknebart
  • Nominativ
  • Obestämd form (ett) tugg
  • Bestämd form tugget
  • Genitiv
  • Obestämd form (ett) tuggs
  • Bestämd form tuggets

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) tugga
  • Bestämd form (ent.): tuggan
  • Obestämd form (fl.): tuggor
  • Bestämd form (fl.): tuggorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) tuggas
  • Bestämd form (ent.): tuggans
  • Obestämd form (fl.): tuggors
  • Bestämd form (fl.): tuggornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

tugga - så mycket mat som är lagom att tugga åt gången
matbit, smakbit

Verb

tugga - sönderdela (mat) med tänderna; "tugga maten ordentligt!"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

tugga - en bit mat av lämplig mängd att ha i munnen på en gång

Verb

tugga - med tänderna dela sönder födan innan den sväljs ned

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • tugga, vb, fsv. tugga, togga(ipL-adhe), snarast av urnord. *tuwwöu (med inskott av gg såsom i hugga osv.), jfr mhty. kniven, tugga (ty. kanen), Olson Ark. 29: 37 n. 1; alternativt annorlunda Kock Sv. ljudhist. 2: 382. Fsv. togga av tugga som gnogga av gnugga. Härjämte ett starkt verb: urnord. *tewwan = isl. tyggva, tyggja (av *tiggwan, med analogiskt i; ipf. togg), no. tyggja, fsv. tiugga (av *tyggwa, med brytning), da. tygge (Kr Kock Uml. u. Brech. s. 318). Hör på ett el. annat sätt samman med germ. *kewwan, st. vb, tugga = ägs. ceowan (eng. chew), mholl. couwen, fhty. cJiiuwan (ty. iviederkäuen; om kanen se ovan); jfr fhty. chewa, käke; besl. med fslav. ziva, zivati, tugga, npers. zävad, han tuggar, o. väl även armen, kiv, kåda, egentl.: som tuggas (jfr den motsv. betyd.-utvecklingen hos m a st i x; Liden Armen. Stud. s. 68), samt lat. ginglva, tandkött (redupl.; jfr den vetensk. termen gin giv al), till ie. roten gieu. Snarast har germ. k- i nord. spr. blivit t-genom dissimilation efter (/(/-inskottets uppträdande (*tuggwön osv.). - Tugga o. fsv. togga utgå ej, såsom också antagits, från ett urnord. *tawwan, såsom t. ex. hugga av *hawwan. - Härtill sbst. tugga = no., nisl.

Ord Def. Poeng SAOL14