Scrabble-ordbok

Er TRASADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

7

Bokstavpoäng

T1R1A1S1A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att trasa
  • Nutid
    trasar
  • Dåtid
    trasade
  • Supinum
    har|hade trasat
  • Imperativ
    trasa!
  • Passiv
  • Grundform
    att trasas
  • Nutid
    trasas
  • Dåtid
    trasades
  • Supinum
    har|hade trasats
  • Particip
  • Presens
    trasande
  • Perfekt
    en trasad
    ett trasat
    den|det|de trasade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) trasa
  • Bestämd form (ent.): trasan
  • Obestämd form (fl.): trasor
  • Bestämd form (fl.): trasorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) trasas
  • Bestämd form (ent.): trasans
  • Obestämd form (fl.): trasors
  • Bestämd form (fl.): trasornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

trasa - sönderrivet tygstycke; tygstycke som används vid rengöring; "skurtrasa"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

trasa - tygstycke, en bit tyg, vanligen sönderrivet

Verb

trasa - riva till |trasor

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • En trasa är en bit tyg. Ursprungligen avses med trasa en återvunnen tygbit från ett plagg som blivit så slitet - trasigt - eller gått sönder så mycket att det inte längre kan användas för sitt ursprungliga ändamål. Trasa är också en nedsättande benämning på ett omodernt eller gammalt plagg, oftast en klänning.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • trasa, sbst., L. Petri 1555: trasor plur.; förr såsom i dial. ofta trase m.; från Finnl. (1623) även fräsa = no. trasa f., trase m., da. dial. trase, jfr sv. dial., no. fras n.; besl. med sloven. a*ra-saft, rispa upp, upplösa, tjeck.: kratsa, rispa o. d., drasta, trasa m. m., lett. dras/ca, trasa, osv., till en utvidgning av ie. der, slita, riva, klyva (se f. ö. tära); jfr Persson Indog. Wortf. s. 779 n. 1. Alltså med samma betyd.-utveckling som i t. ex. grek. räkos n., trasa, besl. med sanskr. vrknd-, sönderriven, osv.; el. grek. lakis, lat. lacinia, besl. med lat. lacer, sönderriven o. d. Jfr trassla. - Trashank, o. 1800, liksom slarvhank bildat som da. sladder-hank, Pratmakare (även i sv., t. ex. O. Högberg 1912), väl till Ity. Han(n)ke, egentl, diminutiv till Johann(es) (jfr sv. familjen. Henschen till Hans), i t. ex. Hanke un alle Månn, kreti o. pleti, liksom sv. sladder-, slarvhans m. fl. till Hans; jfr dock sv. dial. jämmerhank, som jämrar sig utan anledning, slamp-hank, slarver, o. no. hank, svag o. mager person, som ej kunna skiljas från vb. hanka. Jfr Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 119 n. 1.

Ord Def. Poeng SAOL14