Scrabble-ordbok

Er TIDEN tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

5

Bokstavpoäng

T1I1D1E1N1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) tid
  • Bestämd form (ent.): tiden
  • Obestämd form (fl.): tider
  • Bestämd form (fl.): tiderna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) tids
  • Bestämd form (ent.): tidens
  • Obestämd form (fl.): tiders
  • Bestämd form (fl.): tidernas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

tid - det som förflyter mellan olika händelser; "tid att tänka"; "en lång tid framöver"; "i en månads tid"; "på Karl XII:s tid"; "ha tid till (el. med) något"; "vintertid"; "kristid"; "kvällstid"; "övertid"; "tids|begränsning"; "tids nog ("efter viss (vänte)tid")"; "nu för tiden ("i vår tid")"; "under tiden ("samtidigt")"; "komma i god tid ("före utsatt klockslag")"; "beställa tid ("avtala tid för besök (på sjukhus o dyl)")"; "i sinom tid ("efter en viss (vänte)tid")"; "med tiden ("så småningom")"
epok, tidrymd
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

tid - den fjärde klassiska dimensionen i universum vid sidan av rummets dimensioner; förloppet av det förflutna, nuet och det kommande; "Fred för vår tid (Neville Chamberlain, 1938)"; "Tio sekunder blankt är en bra 'tid' på hundra meter."; "Nu är det 'tid' att sova."; "Det är 'tid' för tandborstning snart."; "Komma i 'tid'."; "Om morgonen efter, sände Signi til sina bröder, at weta hwad 'titt' wore. (Wolsunga Saga, Eric Julius Biörner, 1737)"
tid - avgränsad tidsrymd; era, eon eller tidpunkt t.ex.
tid - tillfälle då tiden är inne för att göra något, eller då det börjar bli sent

Adjektiv

tid - som inträffar vid denna |tid

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera, och frågan om dess natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider. Tiden innefattas vanligtvis som en del av universums grundläggande struktur, en dimension i vilken händelser sker i sekvens. Liksom en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet, anger ett tidsintervall "avståndet" mellan två händelser i tiden, alternativt ett händelseförlopps varaktighet.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • tid, fsv. tiþ f., även: gudstjänsttid, mässa, reningstid, menstruation (jfr om dessa betyd. under tidevatten) = isl. tið f. (i fsv. o. isl. även m., varom nedan), da. tid, fsax. tid, fhty. zit, zidh (även neutr.; ty. zeit f.), ags. tíd (eng. tide; om betyd. se tidevatten o. timme), av germ. *tiði- (knappast därjämte *tiþa-; det neutrala könet i fhty. kan vara sekundärt), möjl., med Lidén Armen. Stud. s. 92 urspr. en konsonantstam på -t-, ie. *di-t-, av samme förf. säkerl. med rätta förbundet med armen. ti, ålder, tid m. m. (av *di-to?); en parallellbildning till m-avledn. timme, till en ie. rot di, enl. det vanligaste o. mest sannolika antagandet (Fick 14: 450, Persson Wurzelerw. s. 115 m. fl.) samma som i grek. daíomai, delar, sanskr. dáyate, utdelar, i så fall egentl.: avdelning, avsnitt (jfr till); med flera betyd.-analogier, t. ex. isl. hrið, stund: grek. krisis, till ie. (s)kri, dela, klyva (se kris o. rid), sv. skede till got. skaidan, klyva, osv. Knappast däremot, såsom också föreslagits, med grundbetyd. 'utsträcka' (jfr lat. tempus, tid, väl till ie. temp, spänna, tämja, i t. ex. litau.; el. fir. tan, tid, till ie. ten ds. i vb. tänja; jfr även under ting). Ej heller, med Kluge ZfdW 8: 145, besl. med lat. dies, dag. -- Nsv. i sinom tid (varom se sin), i rättan tid, fsv. þan tiþ osv., isl. i þann tið visa hän på maskulint kön, som dock säkerl. ej är ursprungligt utan, med Siljestrand Ordböjn. i Västmannalagen 1: 111, beror på inverkan från fsv. annan, þan lima, dagh o. d. Om ordets kön i sv. se f. ö. Tegnér Om genus i sv. s. 146 n. -- Tiden i baklås är, Tegnér Kronbruden. -- Tidens tand, motsv. ty. der zahn der zeit, eng. tooth of time (t. ex. Shaksp.) osv., jfr lat. tempus edax rerum Ovidius Metam. -- Tids nog = da. tids nok, efter mlty. tide (ge)nôch. Jfr de förr brukliga uttr. så tids, hur(u) tids (ännu i dial., t. ex. Vrml.). -- Tide- i tideräkning, tideböcker osv., av fsv. genit. sg. tiþa(r) el. plur. tiþa. -- Tidsanda, t. ex. Fenix den tredje 1825, Tegnér i skoltal 1835: 'Eolus hade vädret i en säck; och på samma sätt ha även desse (dvs. 'menniskoslägtets lycksaliggörare, verldens förbättrare') tidsandan i sin skinnsäck, och släppa ut så mycket väder deraf, som de behaga'; även f. ö. icke sällan hos Tegnér; efter ty. zeitgeist, där modeord o. 1800 o. som sådant förlöjligat av Voss 1804, sedermera åter väckt till liv av 'das junge Deutschland'. -- Tidsenlig, Fahlcrantz 1840, 1865: 'föga »tidsenliga»' (om åsikter o. d.), Aftonbl. 1845: 'tidsenlig samhällsfrihet', Snällposten 1848:

Ord Def. Poeng SAOL14