Scrabble-ordbok

Er STORMS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

S1T1O2R1M2S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) storm
  • Bestämd form (ent.): stormen
  • Obestämd form (fl.): stormar
  • Bestämd form (fl.): stormarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) storms
  • Bestämd form (ent.): stormens
  • Obestämd form (fl.): stormars
  • Bestämd form (fl.): stormarnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

storm - mycket stark blåst; "beslutet utlöste en storm av protester"; "höststorm"; "gå till storms mot ("häftigt angripa")"
kraftiga vindar
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

storm - hård vind; oväder
storm - vind med hastigheten 24,5-28,4 meter per sekund

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Storm kallas vinden både på land och till sjöss, när vindhastigheten är mellan 24,5 och 32,6 m/s. Vindstyrkan är 10-11 beaufort. På land kan stormen rycka upp träd och orsaka skador på hus.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. storm, fsv. stormber, även: oväsen, strid, anfall = isl. stormr, fsax., ägs., eng. storm, fhty., ty. slurm, av germ. *sturma-, m-avledn. till germ. stur- i isl. styrr, larm (av *sturja-), sv. dial. sturi, oro, osv. (se f. ö. störa), bildat som t. ex. dom, dröm, söm. Från germ. spr.: ital. stormo, träffning, strid; alltså väl en gammal betyd, hos ordet. - Däremot enl. H. Möller NTfF 4 R 8: 68 till ett ie. sr- > germ. stnr-. - I got. skura windis (se skur). - Avledn.: storma = fsv. (även i betyd.: storma en fästning), no. = da. storme; jämte germ. *slurmian i isl., 110. styr ma, ty. sturmen, ägs. styrman osv. - Hit hör bl. a. landstorm, Dagl. Alleh. 1808 (om finska kriget), efter ty. landsturm. - Stormhatt, se följ.
  • 2. storm, värd., beteckning för 'cylinderhatt, hög hatt', förkortning av stormhatt i samma betyd., t. ex. N. P. Ödman 1882, C. R. Nyblom; egentl, skämtsam anv. av samma ord som beteckning för en militär huvudbonad, urspr, begagnad vid stormning. Jfr (?) ty. sturmer, förr bl. a. 'mycket stor trekantig hatt' (studentspr.). - Hit hör också växtn. stormhatt, Aconitum, särsk. A. napellus, Franckenius 1659 = da. stormhat 1648 osv., ty. stiirmhnt; efter det hjälmlikt välvda övre blombladet. Jfr även ä. o. y. nsv. blåhatt, munkhatt, -mössa, hjälmört (t. ex. 1640), sv. dial. polska hättor Ska., ty. eisenhutlein osv., ävensom 110. tyr(s)hjelm.

Ord Def. Poeng SAOL14