Scrabble-ordbok

Er STOL tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

5

Bokstavpoäng

S1T1O2L1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

stol - en sittmöbel med ryggstöd för en person; "vilstol"; "stols|ben"; "sätta sig mellan två stolar ("inte kunna bestämma sig")"; "inte sticka under stol med ("inte dölja")"
stol - ämbete; "biskops|stol"; "läro|stol"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

stol - en möbel på vilken man sitter

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • STOL är en engelskspråkig akronym för Short Take-Off and Landing, på svenska kort start och landningsträcka, som normalt används om flygplan med förmåga att kunna starta och landa på kort sträcka, vanligen definierat som upp till 1000 fot, cirka 300 meter. Exempel på kända flygplan med STOL-egenskaper är, Fieseler Storch, Piper Super Cub, de Havilland Twin Otter, Dornier Do 228 och Antonov An-2,.

OmegaWiki Dictionary Ω

  • STOL
    En möbel som består av en sits, ben, rygg och ibland armstöd, avsedd för en person att sitta på.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • stol, fsv.: ställning, underlag (i ssgr), stol, i sht i kyrka, tron = isl. stall, stol, tron, no. o. da. stol, stol, ställning, underlag, got. stols, tron, fsax. stol, stol, tron, fhty. stnol (ty. slnhl), ägs. stol (eng. slool, stol utan ryggstöd), av germ. *stöla-, motsv. litau. pa-stolas, ställning, snarast /-bildning till roten st(h)ä, stå (såsom t. ex. got. sills, säte, till roten sed i sitta). Fslav. stolu, stol, tron, kan uppfattas som en av ljudsform el. föras tillsamman med ställa. Jfr (delvis annorlunda) Walde under locus o. där citerad litteratur. - Betyd, 'tron' i t. ex. påvestol, fsv. pavastol, är lånad. Med avs. på den överförda an v. jfr biskopsstol (=fsv.) domstol (= fsv.), lärostol. Grundbetyd, 'ställning' o. d. ingår i takstol o. vävstol (se d. o.). Jfr huvudstol. - Sticka under stolen med, se sticka, vb. - Stol gån g, avföring, 1589 = da. stolgang, efter mlty. stölgank el. ty. stuhlgang; till stol i betyd, 'nattstol'. Jfr ä. nsv. gå till stols t. ex. 1697, 1782, ä. da. '(Den som er forstoppet . . ät han icke halfue sit mag eller) gaa til stolss' 1534, mlty. '(De nicht kan) to stole gaen (Goth. läkeb.).

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) stola
  • Bestämd form (ent.): stolan
  • Obestämd form (fl.): stolor
  • Bestämd form (fl.): stolorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) stolas
  • Bestämd form (ent.): stolans
  • Obestämd form (fl.): stolors
  • Bestämd form (fl.): stolornas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) stol
  • Bestämd form (ent.): stolen
  • Obestämd form (fl.): stolar
  • Bestämd form (fl.): stolarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) stols
  • Bestämd form (ent.): stolens
  • Obestämd form (fl.): stolars
  • Bestämd form (fl.): stolarnas

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

stola - långt band som präster och diakoner bär kring halsen

Verb

stola - förlita sig på
stola - sätta på stol

Ord Def. Poeng SAOL14