Scrabble-ordbok

Er STICK tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

13

Bokstavpoäng

S1T1I1C8K2

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

stick - skada av något smalt och vasst föremål; "nålstick"; "getingstick"; "lämna någon i sticket ("lämna någon åt sitt öde")"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

stick - smärtsam upplevelse av införande av något vasst i hud; "Min dotter fick en geting'stick' igår."; "De säljer flera stick ett är ett fint koppar'stick' från 1800-talet."; "De här bilderna kan du glömma de har alla ett rött 'stick'."; "Det gäller att vinna sista 'sticket'."
stick - gravyr
stick - oönskad färginslag vid färgfotografering
stick - ett antal kort, vanligen ett för varje spelare, som spelats ut under en runda, hemtaget spel i kortspel
stick - del av musikstycke som upprepas mellan verserna i jazzmusik

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. stick, sbst., t. ex. 1582 (som översättning av ty. slich; i numera obr. anv.), I. Erici o. 1645: hiertestick; i anslutning till sticka l efter ty. stich, stick, styng, av fhty. stih = fsax. stiki, mlty. steke, ägs. stice (eng. stitch), got. stiks (punkt), av germ. *stiki- m. (etymol. - stek 1), till germ, roten stik, vara spetsig, varom sticka 2. * Stiki- kan förhålla sig till ett germ. vb *stikan ss. t. ex. ty. biss: bitan, griff: *grlpan osv. Anses av somliga som grundordet till vb. *stikjan = sticka 2, 3. - Från ty. även betyd, 'stick i kortspel', Törnevall f 1706, Möller 1755 - da. stik; jfr under sticka vb. - Hålla stick, bestå provet, numera i utdöende, se hålla streck under streck. - Lämna el. sätta i sticket, dessutom (delvis nu f) bliva, låta, sitta, stanna, stå, J. Baner 1627 osv. (lemna), Gustaf II Adolf 1628: i sticket lefft, dvs. lämnat, förr även sticken, motsv. da. lade i stikken, efter ty. i/n stiche lassen. Vanl. tolkat som syftande på spjutkamp o. d., men att döma av ett ställe hos Luther (wie eine tzornige bien das leben im slich lassen) egentl, om insekter som då de stickas förlora gadden; Pietsch ZfdW 1: 29 Emellertid kan ju, såsom också P. anmärker, uttr. hos Luther bero på en ordlek till ett förut befintligt talesätt; jfr likbetyd, mlty. im steke unde löpe läten (dvs. i loppet). - Stickord i betyd, 'sårande ord', Schroderus 1635: stick- (Schroderus 1629: sticks-), då ännu mera enstaka, Brenner 1727, av Hof 1753 betraktat som en god nybildning för fra. pique = ä. da. stikord, från ä. ty. stichwort (nu vanl. stichelivort) = mlty. stekewort, egentl.: ord som sticker el. varmed man sticker (jfr slagord). I betyd, 'sista ordet i en skådespelares replik (som tecken till medspelaren)' - da. stikord, likaledes från ty. stichworl; förr även i boktryckarspr. om sista ordet på sidan, här väl egentl.: framstic-kande ord. - Stickprov, Fahlbeck 1898, vanligt först på 1900-t. = da. stikpr0ue, efter ty. stichprobe, egentl, bergv.-term: upptaga ett prov av metallen med en slechheber.
  • 2. stick (i stäv osv.), atm. o. 1800, motsv. da. stik i stcevn, från Ity. stik i uttr. ss. 'de wind is stik öst', från uttr. ss. stik up, rätt upp (som en stake), från mlty. slikke, påle osv. (se st icka 4); stick i stäv alltså: med vinden rakt emot stäven el. den riktning i vilken man vill styra fartyget. - Även om-bildat till i stick och stäv t. ex. Fröding, i anslutning till en del bokstavs-rimmande uttr. ss. i hack o. häl osv.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att sticka
  • Nutid
    stickar
  • Dåtid
    stickade
  • Supinum
    har|hade stickat
  • Imperativ
    sticka!
  • Passiv
  • Grundform
    att stickas
  • Nutid
    stickas
  • Dåtid
    stickades
  • Supinum
    har|hade stickats
  • Particip
  • Presens
    stickande
  • Perfekt
    en stickad
    ett stickat
    den|det|de stickade

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) stick
  • Bestämd form (ent.): sticket
  • Obestämd form (fl.): stick
  • Bestämd form (fl.): sticken
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) sticks
  • Bestämd form (ent.): stickets
  • Obestämd form (fl.): sticks
  • Bestämd form (fl.): stickens

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (ett) sticka
  • Bestämd form (ent.): stickan
  • Obestämd form (fl.): stickor
  • Bestämd form (fl.): stickorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (ett) stickas
  • Bestämd form (ent.): stickans
  • Obestämd form (fl.): stickors
  • Bestämd form (fl.): stickornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

sticka - liten vass träpinne, träflisa; "få en sticka i fingret"; "tändsticka"
flisa, rymma, sjappa
sticka - (metall)pinne att tillverka saker av garn med; "rundsticka"; "strumpsticka"
gitta, peta

Verb

sticka - tillverka av garn med hjälp av stickor; "sticka en mössa"
sticka - ge stick; "getingen stack mig"; "hon stack sig i fingret med nålen"
sticka - stoppa (in), föra (in); "sticka (ut) huvudet genom fönstret"; "hon stack handen i fickan"; "inte sticka under stol med ("inte dölja")"
peta
sticka - ge sig iväg, smita; "hon stack från hela ansvaret"
avvika, bege, dra, rymma, sjappa, smita
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

sticka - liten (vass) träflisa eller liknande; "Det låg en 'sticka' i skon."; "Styva Stina stickade ofta med 5 stycken 'stickor'."; "Min mormor är jättesnabb på att 'sticka' yllevantar."; "Mössan var hårt 'stickad'."; "Myggorna häromkring 'sticker' så fort de satt sig."; "Aj! Getingen 'stack mig'!"; "Usch, nu har benet somnat! Det 'sticker' som av nålar hela vägen från knäet och nedåt."; "Jag vill inte ha den tröjan. Den 'sticks'!"; "Röken 'sticker' i ögonen."; "Aj! Jag 'stack mig' på björnbärsrevornas taggar!"; "När polisen kommer 'sticks' det alltid iväg."; "Det börjar bli tråkigt; jag tycker vi 'sticker' hem nu."; "Jag 'sticker' över till Lisa en stund."; "Tjuvarna 'stack' från brottsplatsen innan polisen hann dit."; "När jag försökte prata med henne 'stack' hon bara 'ut' tungan."; "'Stick' handen i urnan och känn efter själv!"
flisa, speta, spåga, gitta, tagga
sticka - pinne att sticka med; verktyg för stickning

Verb

sticka - tillverka vävnad av garn för hand medelst en (rund-) eller flera stickor
sticka - trycka in spetsigt föremål i /något/; ge stick
sticka - ge upphov till en känsla som av ett stort antal spetsiga föremål enl. ovan trycks in; ge en stickande känsla
sticka - komma emot vass spets så att denna ger upphov till smärta
sticka - dra; gå (iväg, bortåt); smita; ge sig iväg
sticka - föra, stoppa (in)
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

OmegaWiki Dictionary Ω

  • sticka
    Att genomborra eller skada med hjälp av ett spetsigt verktyg eller vapen, i synnerhet en kniv eller dolk.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. sticka (med något vasst o. d.), st. vb, egentl, nybildning till vissa former av vb. stinga, såsom t. ex. ipf. stack (av *stang), jämte påverkan av (m)lty. sticken (se följ.); Stiernhielm Herc.: Hugg, stick, slå; supinum: stukelt (stuckit) 1627, nybildning för stungit; motsv. no. stikka, da. stikke; se f. ö. stinga. Jfr det analogt uppkomna spricka till springa. - Med detta starka verb sticka har det urspr, svaga vb. sticka 2 sammansmält. I detsamma ha även i betyd, 'sticka (in, ned o. d.)' uppgått (ombildade) motsvarigheter till mlty. s tecken = fhty., ty., av germ. *stakjan, kausativum till germ. st. vb. *stekan - fsax. stekan, mlty. steken, fästa, fhty. stechan (ty. stechen), sticka, som kan bero på övergång från i- till e-klassen (jfr *stikan under stek), men i stället möjl. hör till roten i stake, jfr även s tak ra. Ombildningar av detta (sålunda kanske ej ens besläktade) ty. stechcn föreligga i uttr. sticka ett kort, sticka över (i spel), sticka i sjön (jfr höll. steken), sticka av mot (ty. absleehen) m. fl. - Sticka näsan i, se näsa. - Sticka (el. stoppa) p i p a n i säcken, t. ex. Ghro-nander Belesn. 1649, motsv. i da. o. ty., egentl.: sluta att blåsa (på pipa). - Sticka under stolen med, 1615, motsv. i da.; med det äldre stinga (under någons stol) redan i G. I:s reg. 11: 380 (1537).
  • 2. sticka (eld på o. d.), st. vb, egentl, ett annat vb än föreg., men därmed besläktat, fsv. stikka (ipf. -adhe; jfr Bib. 1541), från mlty. stikken, sticka, fästa, sätta eld på (egentl.: sticka in brandfacklan) = mhty. sticken, sticka, fästa, brodera (- sticka 3), av germ. *stik-jan (som icke, såsom stundom antages, behöver vara avlett av germ. "stiki- m., styng, stick; se stick); till germ. roten slik, vara spetsig, sticka, i grek. slizö, sticker, stigma n., punkt, fläck, märke, lat. instlgo, eggar, sanskr. lejaté, är skarp, tigmd-, spetsig, skarp, avest. lig ra- ds. (se tiger, jfr stimulans). I det moderna uttr. sticka i brand föreligger väl överflyttning av ty. (möjl. ej besl.) in brand stecken; se s ticka 1. - I nsv. sammansmält med det starka vb. sticka 1.
  • 3. sticka (strumpor o. d.), fsv. stikka I, sticka, brodera = da. stikke, från mlty. stikken (se föreg.) - fhty. sticken, sticka (stechen), brodera (ty. sticken, brodera), av germ. *stikjan (= föreg.).
  • 4. sticka, sbst., fsv. stikka - isl. = da. stikke, av germ. *stikkön f., växl. med *slikkan- m. i mlty. stikke, upprest (spetsig) påle o. d., ägs. sticca, käpp (eng. stick); med enkelt k i isl. stika f., till germ. roten stik, vara spetsig o. d., varom se sticka 2. Fhty. stecko, käpp (ty. stecken), germ. -kk-, o. fhty. stehho, germ. -k-, kunna höra hit el. också föras till roten i stake (jfr isl. stjaki, dörrpost); se under sticka 1. Med avs. på germ. -kk- jfr sticken.

Ord Def. Poeng SAOL14