Scrabble-ordbok

Er STAV tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

6

Bokstavpoäng

S1T1A1V3

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

stav - lång käpp som man stöder sig på; "stav|hopp"; "vandringsstav"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

stav - avlångt föremål
stav - beståndsdel i ögat, reagerar på ljusstyrka men ej på ljusets färg

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • stav, fsv. slaver, stav, käpp, råmärke, bokstav - isl. stafr (i plur. även: lärdom, litteratur), da. stav, stav, got. sla-bim (dat. pl., elementer), fsax. staf, stav, fhty., ty. stab, även: stab (= sv. lånordet stab), ägs. stwf, även: bokstav (eng. slaf}', stav, stab), av germ. *stat>a-, *stafii-, till germ. roten slaf), vara styv, jfr östfris, staf, styv, lam, fhty. staben, vara styv = ie. stabh, stebh i litau. stabijti, slebijti, hämma, stébas, stav, sta- bas, gudabild, lett. stabs, pelare, guda- bild, osv. Jfr s t abbé, stab b i g, stava, s ta ver, stäv, st ävja, stam, stämma, ordstäv, ävensom stapel. Möjl. utvidgning av roten i stå. - Bryta staven över, se bryta. - I sammans, marskal k s ta v syftar ordet på den sammetsklädda stav som de franska marskalkarna bära till tecken av sin värdighet, egentl, av samma ursprung som t. ex. universitetspedellernas o. häroldernas spiror ävensom den under bryta staven omnämnda domarestaven, urspr, tjänstetecken för budbärare, sändebud o. d. o. naturligtvis utvecklad ur vandringsstaven. - Härtill ortn. Sta(f)by till fsv. st a v er i b etyd. 'råmärke' (jfr Rå-, Rör-, Skäl-, Stångby o. förf. Ortn. på -by s. 27), ävensom det särsk. i ö. Svealand vanliga Staf.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att stava
  • Nutid
    stavar
  • Dåtid
    stavade
  • Supinum
    har|hade stavat
  • Imperativ
    stava!
  • Passiv
  • Grundform
    att stavas
  • Nutid
    stavas
  • Dåtid
    stavades
  • Supinum
    har|hade stavats
  • Particip
  • Presens
    stavande
  • Perfekt
    en stavad
    ett stavat
    den|det|de stavade

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) stav
  • Bestämd form (ent.): staven
  • Obestämd form (fl.): stavar
  • Bestämd form (fl.): stavarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) stavs
  • Bestämd form (ent.): stavens
  • Obestämd form (fl.): stavars
  • Bestämd form (fl.): stavarnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) stav
  • Bestämd form (ent.): staven
  • Obestämd form (fl.): stäver
  • Bestämd form (fl.): stäverna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) stavs
  • Bestämd form (ent.): stavens
  • Obestämd form (fl.): stävers
  • Bestämd form (fl.): stävernas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

stava - lägga ihop bokstäver till ord, bokstavera; "hon stavade fel på alla svåra ord"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

stava - ange en följd av bokstäver sådan att de utläst bildar ett givet ord; i synnerhet att ange den följd som allmänt anses vara "rätt" för just detta ord; "Det är inte ovanligt att folk 'stavar' fel till "abborre"."

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • stava = fsv.: stava, förestava = isl. stafa ds., da. stave, stava, mit}7, slaven, om ed: förestava, mhty. staben o. ägs. stafian ds. I den nord. betyd, av 'stava' hör ordet till stav, bokstav; jfr mlty. bokstaven o. ty. buchstabieren. I den allmänt germanska användningen, om ed, syftas därpå att den svärjande vidrörde domarestaven; jfr fsv. édhstaver = isl. eidstafr, ed.

Ord Def. Poeng SAOL14