Scrabble-ordbok

Er SPRICKAS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

8

Poäng

19

Bokstavpoäng

S1P4R1I1C8K2A1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att spricka
  • Nutid
    spricker
  • Dåtid
    sprack
  • Supinum
    har|hade spruckit
  • Imperativ
    sprick!
  • Passiv
  • Grundform
    att sprickas
  • Nutid
    spricks / sprickes
  • Dåtid
    spracks
  • Supinum
    har|hade spruckits
  • Particip
  • Presens
    sprickande
  • Perfekt
    en sprucken
    ett sprucket
    den|det|de spruckna

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) spricka
  • Bestämd form (ent.): sprickan
  • Obestämd form (fl.): sprickor
  • Bestämd form (fl.): sprickorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) sprickas
  • Bestämd form (ent.): sprickans
  • Obestämd form (fl.): sprickors
  • Bestämd form (fl.): sprickornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

spricka - smal ränna (genom bristning); "en spricka i regeringen"; "en spricka i berget"
brista, bristning, klyfta, krackelera

Verb

spricka - få en spricka, brista, rämna; "spruckna äktenskap"; "samarbetet sprack"; "byxan sprack"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

spricka - långsmal delning bildad av påfrestning på hårt och ofta sprött material
spricka - oenighet mellan två tidigare vänskapliga parter

Verb

spricka - rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Spricka, fraktur, en zon i ett material där brott har skett.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. spricka, st. vb, egentl, nybildning till vissa former av vb. springa (ss. t. ex. ipf. språk av *sprang), 1636: spricka, 3 p. pres. pl., part. sprucken 1636, nybildning för sprungen; motsv. no. sprikka, sprekka, da. sprekke; se f. ö. springa o. kausativet spräcka. Jfr det analogt uppkomna sticka till stinga.
  • 2. spricka, sbst., (t. ex.) Serenius 1741, jfr spräcka Spegel Gl. 1712; motsv. no. sprekka, ä. da. sprikke, da. sprekke; bildat av föreg.

Ord Def. Poeng SAOL14