Scrabble-ordbok

Er SMEKAS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

8

Bokstavpoäng

S1M2E1K2A1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb 1

  • Aktiv
  • Grundform
    att smeka
  • Nutid
    smeker
  • Dåtid
    smekte
  • Supinum
    har|hade smekt
  • Imperativ
    smek!
  • Passiv
  • Grundform
    att smekas
  • Nutid
    smeks / smekes
  • Dåtid
    smektes
  • Supinum
    har|hade smekts
  • Particip
  • Presens
    smekande
  • Perfekt
    en smekt
    ett smekt
    den|det|de smekta

Verb 2

  • Aktiv
  • Grundform
    att
  • Nutid
    smekas
  • Dåtid
  • Supinum
    har|hade
  • Imperativ
    smekes / smeks!
  • Passiv
  • Grundform
    att smekas
  • Nutid
    smekes / smeks
  • Dåtid
    smektes
  • Supinum
    har|hade smekts
  • Particip
  • Presens

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) smeka
  • Bestämd form (ent.): smekan
  • Obestämd form (fl.): smekor
  • Bestämd form (fl.): smekorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) smekas
  • Bestämd form (ent.): smekans
  • Obestämd form (fl.): smekors
  • Bestämd form (fl.): smekornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

smeka - stryka lätt med handen (för att visa ömhet), klappa; "musiken smeker örat"; "hon smekte katten"
karessera, kela
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

smeka - stryka lätt med handen; klappa; "Najs grabbar vi 'smeker' motståndet just nu!"
klappa, stryka
smeka - vara överlägsen motståndet; besegra, döda
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • smeka, fsv. smckia, smeka, ställa sig in, smickra = no. smeikja, även: stryka (med lien), ä. da. smege, smickra = (o. snarast lån från) mlty. sméken, smickra = fhty. schmeichen ds. (med Z-avledn.: ty. schmeicheln ds.; i dial. även: smeka), av germ. *smaikian, egentl.: stryka, i avljudsförh. till smickra; jfr även smink, sm i ska, smacka. Parallellrot: smit i smeta, smita. Väl utvidgningar av en grundrot smi (se smed). - Under särsk. första hälften av 1800-t. även ett yngre ipf. smekade, t. ex. Ryd-qvist (dubbelformer) o. (väl) regelbundet hos S. Knorring o. E. Carlén; jfr Lidner Mess.: smekad. Då samtliga dessa förf. äro bördiga från västra Sv. (Göteborg, Vgtl. o. Boh.-l.), får böjningen sannol. betraktas som väsen ti. västsvensk; dock efter I konj. även hos Spegel, Geijer, Atterbom. - Härtill deverb. nsv. smek n., jfr fhty. smeich m. ds., ävensom fsv. smeker m. som tillnamn t. ex. Magnus Smek, om konung Magnus Eriksson, egentl.: smeksam, inställsam person (enl. O. Petri Kr.: 'ther aff ät han läät så bedragna sich (av konung Waldemar), bleeff han kallat Smeeck'), nsv. smeker (Dalin 1853, anfört som 'fam.') = nisl. smeikr, no. smeik.

Ord Def. Poeng SAOL14