Scrabble-ordbok

Er SLICK tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

13

Bokstavpoäng

S1L1I1C8K2

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • slick, Beronius Reb. 1674 = da. slik, från Ity. slik, till följ.; egentl.: så mycket som man kan slicka i sig. slicka, fsv. slikka = da. slikke, från mlty. slicken, slicka, snaska på = ty. schlecken, av germ. *slikkön ~ *likkön - fhty. leckön (ty. lecken), ägs. liccian (eng. lick), av ie. *(s)ligh-nä-mi. Från germ.: fra. lécher. Inhemskt nordiskt är däremot fsv. slekia III = isl. sleikja, som kan, såsom vanl. antages, utgå från *slaik-kian, men även direkt motsvara sanskr. léhäyati (möjl. = armen, lizem Brug-mann Grundr. II. 3: 258), alltså germ. *slaigian, med k från slikkön, dvs. ie. sloigheiö, som kan förhålla sig till got. bilaigön, slicka, som t. ex. tämja, sanskr. damdyati till fhty. zamön, lat. domare el. lat. moneo, påminner, manar, till fhty. manön (ty. mahnen), mana, osv. F. ö. besl. med lat. lingo, grek. leikhö, sanskr. lihati, fir. ligim osv,, slickar Jfr läcker o. si eke. - SI ickepott, namn på pekfingret, motsv. sv. dial. slekepott, slikipoit, no. slejkarpolt (även slejkjefinger); jfr eng. likpot (: lick, slicka, se ovan) o. normand, liquepoit ävensom sv. dial. slickekopper (: kopp), släkje-butt (: bult, litet träkärl), slängipott, o. (om ringfingret) slickitann; till sv. dial. (osv.) pott, kruka (se potta); jfr ty. dial. poItchenfinger, -licker. Se Björkman Engl. Stud. 30: 380, Anglia Bei-blatt 29: 311 f., Hjelmqvist Imper. subst.-bildn. s. 119 f. Annorlunda, men icke antagligt Kock Sv. 1m. XV. 8: 23. Liknande utomgerm. uttr. äro grek. likha-nös, till leikhö, slickar, litau. smilius (: smailus, fallen för sötsaker o. d.), bret. biz iod, egentl.: vällingfinger. Enl. A. Weber (Festgr. an Roth) begagnades pekfingret (o. lillfingret) att taga upp matbitarna ur fatet.

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att slicka
  • Nutid
    slickar
  • Dåtid
    slickade
  • Supinum
    har|hade slickat
  • Imperativ
    slicka!
  • Passiv
  • Grundform
    att slickas
  • Nutid
    slickas
  • Dåtid
    slickades
  • Supinum
    har|hade slickats
  • Particip
  • Presens
    slickande
  • Perfekt
    en slickad
    ett slickat
    den|det|de slickade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) slick
  • Bestämd form (ent.): slicken
  • Obestämd form (fl.): slickar
  • Bestämd form (fl.): slickarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) slicks
  • Bestämd form (ent.): slickens
  • Obestämd form (fl.): slickars
  • Bestämd form (fl.): slickarnas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

slicka - stryka med tungan över; "slicka sig om munnen"; "slicka i sig ("belåtet ta åt sig") (beröm)"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

slicka - dra tungan längs något, speciellt för att få i sig vätska från föremålets yta; "'Slickade' han på glassen?"; "Han 'slickade' sig om munnen."; "Hunden 'slickade' mig i ansiktet."; "När hon ätit klart 'slickade' hon bort grädden som fastnat runt munnen."
slätjå (orsamål)
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Ord Def. Poeng SAOL14