Scrabble-ordbok

Er SLAVS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

5

Poäng

7

Bokstavpoäng

S1L1A1V3S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

slavs - (ofri person)
slavs - (tillhörande folkgrupp)

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) slav
  • Bestämd form (ent.): slaven
  • Obestämd form (fl.): slavar
  • Bestämd form (fl.): slavarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) slavs
  • Bestämd form (ent.): slavens
  • Obestämd form (fl.): slavars
  • Bestämd form (fl.): slavarnas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) slav
  • Bestämd form (ent.): slaven
  • Obestämd form (fl.): slaver
  • Bestämd form (fl.): slaverna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) slavs
  • Bestämd form (ent.): slavens
  • Obestämd form (fl.): slavers
  • Bestämd form (fl.): slavernas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

slav - person som ägs av en annan människa, träl; "slav|handel"; "narkotikaslav"; "slav|drivare"; "arbeta som en slav ("arbeta mycket hårt")"
slavinna, träl
slav - person som tillhör den slaviska språkgruppen (t ex ryssar och polacker)
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

slav - ofri person
träl
slav - person som kan associeras till en slavisk folkgrupp
slav - sexuell läggning, associerad med masochism
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. slav (folkslagsnamn), Schroderus 1635: the Sclawer (jfr följ.), Brask 1680: the Slaver = da. slaver, ty. sia ve, slawe, från slav. spr.; jfr t. ex. fslav. slové-ninu, plur. slovéne (varav si o v en o. med annan avledn. slovak), till slavo, ord, alltså egentl, 'de som tala (ett begripligt språk)', besl. med fslav. slava, ära (se Wenzel), osv. till ie. roten kleu, lyssna, höra (se f. ö. ljud); f. ö. etymol. = slav 2. Om folkslagsnamn av motsatt betyd, (tilldelade av främmande folk) se barbar. - Förr även: sklave-, se följ.
  • 2. slav (träl), 1630: slaff, slaver plur.; till o. 1740 dock ofta skl- (sel-, schl-), t. ex. 1639: sclaver plur., 1642: schlav, Nordberg 1740: sclavar = da. slave; (formen med si-} från ett mlty. *slave (höll. slaaf) el. mhty. slave (jämte sklave =£= ty.) = fra. csclave (jfr ä. nsv. esclave, t. ex. 1692, esclavar plur. 1719), från mlat. sclavus, mgrek. sklabós, bildat till mgrek. sklabenós (en av) slav(erna), av fslav. slovéninu (se föreg.). Ordet be- tecknade sålunda äldst slaviska krigs- fångar, som såldes såsom trälar. Jfr samma betyd.-utveckling hos ags. wealh, egentl.: kelt (se välsk), de lat. folknam- nen davus, surus, sanskr. dasás, icke- arier, barbar, tjänare; ävensom, av nå- got annat slag, krabat (av kroat), vandal.

Ord Def. Poeng SAOL14