Scrabble-ordbok

Er SKADADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

8

Bokstavpoäng

S1K2A1D1A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att skada
  • Nutid
    skadar
  • Dåtid
    skadade
  • Supinum
    har|hade skadat
  • Imperativ
    skada!
  • Passiv
  • Grundform
    att skadas
  • Nutid
    skadas
  • Dåtid
    skadades
  • Supinum
    har|hade skadats
  • Particip
  • Presens
    skadande
  • Perfekt
    en skadad
    ett skadat
    den|det|de skadade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) skada
  • Bestämd form (ent.): skadan
  • Obestämd form (fl.): skador
  • Bestämd form (fl.): skadorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) skadas
  • Bestämd form (ent.): skadans
  • Obestämd form (fl.): skadors
  • Bestämd form (fl.): skadornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

skada - förstörelse på person el. sak, sår, åverkan; "stormen vållade svåra skador på de nyplanterade träden"; "han tycks inte ha tagit någon större skada"; "personskada"; "skade|verkning"; "brännskada"
blessyr, defekt, fördärva, förstöra, förödelse, men, sarga, såra
skada - förhållande som man beklagar, synd; "det är skada att hon inte kan komma"

Verb

skada - göra illa, såra; "ett svårt skadat djur"; "hon har skadat sig i foten"; "hennes anseende skadades"; "det skadar inte att ("man kan gott") försöka igen"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

skada - fel på något orsakat vid ett särskilt tillfälle; "Bilen har en mindre 'skada' framtill."; "Jag har en medfödd 'skada' i knät."; "Hon 'skadade' sig när hon ramlade."; "Du får inte 'skada' något föremål i museet."

Verb

skada - orsaka skada

OmegaWiki Dictionary Ω

  • skada
    Ett sår eller annan menlig påverkan av en persons eller ett föremåls funktion eller tillstånd.
  • skada
    Orsaka skador til.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • skada, sbst., liksom y. fsv. skadha egentl. oblik kasus av ä. nsv. skad(h)e (till o. 1780 o. sedan mest arkaiserande), fsv. skaþi m. = da. skade, fsax. skatho, fhty. scado (ty. schade), ags. scaða; jfr got. skaþis n. (liksom aga: got. agis); besl. med ir. scathaim, lemlästar, förlamar, o. (med avljud) grek. askēthḗs, oskadd. I vgerm. spr. (o. fsv.?) även: som skadar. — Härtill vb. skada, fsv. skaþa = isl. skaða, da. skade, fsax. skathôn, fhty. scadôn (ty. schaden), ags. scaþian, av germ. *skaþōn, jämte *skaþjan = got. skaþjan (ipf. skôþ), isl. skeðja (ipf. skadda), ags. sceððan, jfr fsv. o. ä. nsv. skadde, skadd, kvar i oskadd. — Skadeglad, Phrygius 1620: skadeglade andar, efter ty. schadenfroh (varav da. skadefro). Det äldre sv. uttr. var skadefägen, ännu hos Sahlstedt 1773 o. Weste 1807. Ä. nsv. sbst. skadeglada, o. 1700, 1719, däremot till glada. — Skadeslös, Lind 1749 (jämte skade-), y. fsv. skadeslös 1466, 1512; motsv. da. skadesløs (jfr under orkeslös); i stället för fsv. skaþalös, ä. nsv. skad(h)alös, yngre skadelös o. skadlös (den senare formen ännu hos Weste 1807 jämte skades-) = isl. skaðalauss, ä. da. skadeløs, mlty. schadlôs, ty. schadlos. I äldre tid ofta: oskadlig, oskadd; den moderna betyd, finns dock redan i fsv. (t. ex. gör the gode karle skadelöss, holla . . schadalöst, jfr ty. ei̯nen schadlos halten) o. behöver ej bero på utländsk påverkan.

Ord Def. Poeng SAOL14