Scrabble-ordbok

Er SANN tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

4

Poäng

4

Bokstavpoäng

S1A1N1N1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

sann - som stämmer med verkligheten; "en sann bild av verkligheten"; "är det sant att du ska flytta?"
korrekt, oförfalskad, riktig, riktigt, rätt, rättmätig, sanningsenlig, uppriktig, verklig, verklighetsbaserad, äkta
sann - riktig, äkta; "en sann kristen"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Adjektiv

sann - äkta, verklig
veritabel
falsk, osann
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • sann, fsv. sänder - isl. sannr, da. sand, ägs. sad (eng. soolh), av germ. *sanpa- = ie. *sonto-, utvidgning av konsonantstammen *sont= sanskr. sant-, varande, god, sann, part. pres. till roten es, vara (jfr lat. sum, jag är, osv.; se är 1), med växelformen *esont- = grek. ed/7, varande (jfr sv. con er däremot av aion, se e- 1); med za-avledn.: ie. *snt-ia- - sanskr, sdtya-, sann, motsv. germ. *sunpia- = got. sunjis, sann, vartill sunja, sanning. Om den hithörande betyd, 'skyldig' i isl. sannr, lat. sons (genit. sontis) se det besläktade synd. Härtill avljudsformen ie. sent- i lat. absens, frånvarande, o. proésens, närvarande (- sv. presens). Sann förhåller sig till roten es, vara, som tand (äldre tan(n)) till ed, äta. Med avs. på bildningen jfr vind 1. - Av samma rot es kommer grek. eleös, sann (se etymo-logi). Om en substantivenng av sann se minsann. - Om ett annat germ. ord för 'sann', stam *wcér- (i ty. wahr = lat. vems), se allvar; sannol. icke, såsom antagits, till roten »es i vb. vara, o. sålunda icke i fråga om betyd.-utveckling en parallell till sann. - Sanna i sanna mina ord = fsv.: visa vara sant, uppfylla, bevisa, påstå = isl. = ägs. gesödian, bekräfta, av germ. *sanpön; med växelformen *sa/i-pian = isl. senna, tala, tvista, med sbst. senna, tvist (i t. ex. namnet på Eddasången Lokasenna). - Sanning = fsv. (o. 1450), ombildning av fsv. sannind f., sannindi n. = fno. sannind, isl. sannindi, ä. da. sanden, en bildning med det ieur. suff. -uent-, försedd med el. liknande (jfr förf. Ark. 7: 18 f. o. tidning o. tidender). - Sannfärdig, se färdig. I ä. nsv. även, med motsatt betyd., lögn färdig. - Sannolik, fsv. sannoliker, av dat. sg. neutr. sanno o. adj. lik, som styrde dat.; jfr fsv. vara likt sanno osv.; alltså bildat som fra. vraisemblable o. lat. verisimi-lis. Da. har i stället sandsynlig, efter ty. wahrscheinlich.

Adjektiv

  • Positiv
    en sann
  • ett sant
  • den|det|de sanna
  • Komparativ
    en|ett|den|det|de sannare
  • Superlativ
    är sannast
  • den|det|de sannaste

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att sanna
  • Nutid
    sannar
  • Dåtid
    sannade
  • Supinum
    har|hade sannat
  • Imperativ
    sanna!
  • Passiv
  • Grundform
    att sannas
  • Nutid
    sannas
  • Dåtid
    sannades
  • Supinum
    har|hade sannats
  • Particip
  • Presens
    sannande
  • Perfekt
    en sannad
    ett sannat
    den|det|de sannade

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

Sanna - ett kvinnonamn

Ord Def. Poeng SAOL14