Scrabble-ordbok

Er RUSTADE tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

7

Poäng

10

Bokstavpoäng

R1U4S1T1A1D1E1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Adjektiv

  • Positiv: rustad
  • Komparativ:
  • Superlativ:

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att rusta
  • Nutid
    rustar
  • Dåtid
    rustade
  • Supinum
    har|hade rustat
  • Imperativ
    rusta!
  • Passiv
  • Grundform
    att rustas
  • Nutid
    rustas
  • Dåtid
    rustades
  • Supinum
    har|hade rustats
  • Particip
  • Presens
    rustande
  • Perfekt
    en rustad
    ett rustat
    den|det|de rustade

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

rusta - förse med utrustning eller vapen; "rusta till krig"
beväpna, förbereda, stärka, väpna
rusta - göra i ordning; "rusta upp huset"
bereda, förbereda, förbättra, väpna
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

rusta - göra i ordning

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. rusta (ut-), t. ex. G. I:s reg. 1559, ä. nsv. även (-)rysta 1531, (-)rösta, jfr ä. nsv. rusting, rustning, Bib. 1541 (ävensom rustning i betyd, 'ställning, estrad' t. ex. 1627, jfr ty. gerust ds.) - da. ruste, i ä. da. även ryste, från mlty. ru-sten, bereda, rusta (i sht till krig) = fhty. rusten, även: smycka (ty. rusten), ägs. hyrstan, utrusta, smycka, överdraga, betäcka; vartill fhty. (h)mst, rustning, ävensom gahrusti, girusti, rustning, ställning av bjälkar el. bräder (ty. gerust i den senare betyd.) n., ägs. hryste f. plur., utrustning, rustning, prydnad; av omstridd härledning. Säkerl. besl. med ägs. ((ge)hroden, lastad, fylld, smyckad = isl. hrodinn, smyckad; möjl., med Fick Bezz. Beitr. 1: 339, till ie. kru i fslav. kryti, betäcka, osv. (grek. koryssö, rustar, som av samme forskare även föres hit, har annat ursprung). Andra, mer el. mindre osäkra tolkningsförsök se hos Falk-Torp s. 1535. - Rust k ammar e - da. rustkammer, från mlty. rustekamer el. ty. rustkammer, jfr fhty. (h)rust, rustning = ä. nsv. (lånordet) rust ds.; alltså: rum, där rustningar förvaras.
  • 2. rusta, stoja, leva om, t. ex. S. Agrell 1709: 'Moot afftonen stötte konungen med sin swijt till oss, då wij rustade lijtet'; f. ö. Bellman (rätt vanligt), Gustaf III, Envallsson osv.; i dial. även 'leka' - no.: jfr eng. dial. roust, bringa i oordning, stoja; till en ljud-härmande rot rus, väl sammanhängande med rusa o. de under Rusken omnämnda orden för 'larm' o. d.; möjl. även till ruska 2 (se dessa ord). - Härtill rustibus, Alten 17 96, till buss 1 i betyd, 'kamrat', alltså egentl.: dryckesbroder o. d. Jfr sv. dial. o. ä. sv. rute-buss Weste 1807 o. ä. nsv. rut(e)bro(de)r L. Petri osv. (se ruta 3); ävensom sv. dial. rnsslebiiss ds. till russla, svira, av det även förekommande nittio, (jfr nässla, v as s l a), avledn. av ruta 3.

Ord Def. Poeng SAOL14