Scrabble-ordbok

Er ROPATS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

10

Bokstavpoäng

R1O2P4A1T1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att ropa
  • Nutid
    ropar
  • Dåtid
    ropade
  • Supinum
    har|hade ropat
  • Imperativ
    ropa!
  • Passiv
  • Grundform
    att ropas
  • Nutid
    ropas
  • Dåtid
    ropades
  • Supinum
    har|hade ropats
  • Particip
  • Presens
    ropande

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Verb

ropa - säga något så högt att det hörs på avstånd; "ropa på polis"; "de ropade och skrek"; "ropa upp (namn) ("läsa upp (namn) för att kontrollera närvaro")"
gapa, hojta, kalla, skandera, skria, skrika, tjoa
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

ropa - säga något med stark röst för att det ska höras på avstånd större än vid vanliga samtal; "'1914' Selma Lagerlöf: Kejsaren av Portugallien: Ja, kanske det finns någon annan här, som kan 'ropa' ut varorna en stund, medan Jöns vilar sej? sa då riksdagsmannen."; "Han 'ropade' åt barnen att det var dags att äta."
hojta, kalla, skrika
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • ropa, fsv. ropa, ropa, äldst: vanrykta - isl. hröpa ds., da. raabe, ropa; jämte växelformen fsv. ropa, vanrykta =. isl. hrépa ds., da. r0be, förråda, uppenbara, i ä. da. också 'tillrättavisa, anklaga'; motsv. fsax. hröpan st. vb, ropa, fht}r. niofan (ty. m f en), ägs. hröpan ds., jämte got. hröpjan sv. vb (det senare = fsv. ropa osv.). Retyd. 'vanrykta' S3^nes vara inhemskt nordisk; den av 'ropa' beror väl på inflytande från ty. Med avs. på den ä. danska betyd, 'anklaga' (väl från mlt3r. beröpen ds.) jfr paralleller under klaga. Rotbesl. med t. ex. fhty. hruom, rop, pris, ära (se ros 3). - Ropa Ulrik, se Ulrik. - Härtill sbst. rop, fsv. rop = nisl. hröp, da. raab n., motsv. got. hröps m., fhty. ruof (ty. ruf), ägs. hröp. - Ett nordiskt ord för 'ropa' är annars fsv. apa - isl. épa (se v å p) o. för 'ropa på' kalla.

Ord Def. Poeng SAOL14