Scrabble-ordbok

Er RINGAS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

7

Bokstavpoäng

R1I1N1G2A1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb 1

  • Aktiv
  • Grundform
    att ringa
  • Nutid
    ringar
  • Dåtid
    ringade
  • Supinum
    har|hade ringat
  • Imperativ
    ringa!
  • Passiv
  • Grundform
    att ringas
  • Nutid
    ringas
  • Dåtid
    ringades
  • Supinum
    har|hade ringats
  • Particip
  • Presens
    ringande
  • Perfekt
    en ringad
    ett ringat
    den|det|de ringade

Verb 2

  • Aktiv
  • Grundform
    att ringa
  • Nutid
    ringer
  • Dåtid
    ringde
  • Supinum
    har|hade ringt
  • Imperativ
    ring!
  • Passiv
  • Grundform
    att
  • Nutid
  • Dåtid
  • Supinum
    har|hade
  • Particip
  • Presens
    ringande

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Adjektiv

ringa - som har liten omfattning; "ett ringa antal"; "hon har inte den ringaste chans"
anspråkslös, bagatellartad, betydelselös, futtig, få, föga, knapphändig, lindrig, liten, mild, modest, måttlig, nätt, oansenlig, obetydlig, otillräcklig, skral, små, smått, späd, svag, vagt

Verb

ringa - använda telefon, telefonera; "ring mig ikväll!"; "hon ringde brandkåren"; "vi ringde runt till firmorna på orten"
anspråkslös, nätt, slå en signal, telefonera
ringa - ge ifrån sig ett klingande ljud; "väckarklockan ringde inte i morse"
lindrig
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Verb

ringa - slå på en klocka; få en klocka att ge ljud ifrån sig; "Ring mig i morgon."; "Det ringer på dörren."
ringa - avge ett ljud som av en anslagen klocka
ringa - telefonera; kontakta någon via telefon
ringa - avge en ringsignal på dörren

Adjektiv

ringa - liten, obetydlig

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. ringa, vb, fsv. ring(i)a = isl. hringja,da. ringe; jfr ägs. hringan, ljuda (eng. ring), till en ie. ljudrot krenk el. krengh av samma slag som den i litau. krankiii, rosslar, snarkar. Avljudsform: runga l (se d. o.).
  • 2. ringa, adj. o. adv. = fsv. = da. ringe, från mlty. ringe, lätt, obetydlig, som adv.: obetydligt o. även: snabbt, motsv. mhty. geringe, lätt, rörlig, snabb, fhty. adv. giringo, lätt; säkerl., med Bezzenberger Bezz. Reitr. 4: 354, besl. med grek. rimpha, hastigt, livligt (av *reng~h-), o. litau. rangstås, hastig, skyndsam, réngti(s), skicka sig att göra ngt, skynda. - Min ringa person, min ringhet (uttryck som avse att btygsamt nedsätta sig själv gentemot den tilltalade), motsv. da. min ringe person, jeg i min ring hed, ty. meine kleine person (förr även: wenige, arme), meine wenigkeil, eng. my own Utile self, fra. ma petite personne, mön hnmble p. m. fl. Från tiden för grundandet av det romerska kejsardömet; jfr Valerius Maximus (30 e. Kr.) till kejsar Tiberius: mea parvitas; samma uttr. o. 515 till vandalkonungen Trasimundus; i fht3r. hos Otfrid; saknas hos humanisterna, som i stället gärna använda ego. Se A. Götze ZfdW 9: 87 f.
  • 3. ringa (svin), se ring.

Ord Def. Poeng SAOL14