Scrabble-ordbok

Er PLANKATS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

8

Poäng

12

Bokstavpoäng

P4L1A1N1K2A1T1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att planka
  • Nutid
    plankar
  • Dåtid
    plankade
  • Supinum
    har|hade plankat
  • Imperativ
    planka!
  • Passiv
  • Grundform
    att plankas
  • Nutid
    plankas
  • Dåtid
    plankades
  • Supinum
    har|hade plankats
  • Particip
  • Presens
    plankande
  • Perfekt
    en plankad
    ett plankat
    den|det|de plankade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) planka
  • Bestämd form (ent.): plankan
  • Obestämd form (fl.): plankor
  • Bestämd form (fl.): plankorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) plankas
  • Bestämd form (ent.): plankans
  • Obestämd form (fl.): plankors
  • Bestämd form (fl.): plankornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

planka - tjock bräda; "plank|stump"; "räddningsplanka"; "golvplanka"
bräda, plagiera, smita in
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

planka - lång skiva i trä som är tjockare än en bräda; "En 'planka' har tjocklek minst 45 mm och bredd minst 140 mm."
skriva av
planka - styrkeövning i vilken en (på tid) håller uppe kroppen i en armhävningsposition

Verb

planka - täcka med plank
planka - ta sig in utan giltig biljett
planka - kopiera en ritning, plagiera
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • planka - fsv. (där även: plankverk som befästning), fno., från mlty. planke - mht3^., ty., motsv. fra. planche (varav plansch), av lat. planca, en nasa-lerad biform till ie. roten plak, vara flat (se f lag a, f l o). - Enl. Palander (Suolahti) Der franz. einfluss (osv.) s. 34 o. Öhmann Stud. iiber die franz. worte im deutschen s. 123 har det tyska ordet närmast lånats från fra. o. ej, såsom vanligen antages, från lat. - Härtill kollektivet plank n., Bureus Suml. o. 1600 i obest, f., 1629: plancket; med samma betyd, även i mlty. planke.

Ord Def. Poeng SAOL14