Scrabble-ordbok

Er PISKAS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

10

Bokstavpoäng

P4I1S1K2A1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att piska
  • Nutid
    piskar
  • Dåtid
    piskade
  • Supinum
    har|hade piskat
  • Imperativ
    piska!
  • Passiv
  • Grundform
    att piskas
  • Nutid
    piskas
  • Dåtid
    piskades
  • Supinum
    har|hade piskats
  • Particip
  • Presens
    piskande
  • Perfekt
    en piskad
    ett piskat
    den|det|de piskade

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) piska
  • Bestämd form (ent.): piskan
  • Obestämd form (fl.): piskor
  • Bestämd form (fl.): piskorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) piskas
  • Bestämd form (ent.): piskans
  • Obestämd form (fl.): piskors
  • Bestämd form (fl.): piskornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

piska - långt och böjligt redskap att slå med, spö; "knutpiska"
driva, hudflänga, smiska, snärta, spö, spöa

Verb

piska - slå med piska; "piska mattorna"; "piska upp en våldsam stämning"; "vara piskad (att göra något) ("vara absolut tvungen")"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

piska - redskap avsett att slå eller snärta på någon eller något, bestående av ett skaft med en böjlig del (tunnare rep, rem e.dyl.) fastsatt i ena änden; "Han 'piskade' de upproriska slavarna till döds."; "Kan du gå ut och 'piska' mattorna?"; "Molnen drog hastigt över himlen och snart 'piskade' regnet på fönsterrutorna."

Verb

piska - slå eller snärta till någon eller något med |piska, ofta för att driva på eller bestraffa
piska - (om naturföreteelse) slå något med snärt

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Piska är ett redskap som består av ett handtag samt en eller flera remmar alternativt en styv men böjbar stav. I det senare talar man även om ett spö; ridpiskan och dressyrpiskan är exempel. Piskan kan vara tillverkad av till exempel skinn, läder eller gummi.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • piska, sbst, t. ex. 1680, i sammans. Schroderus 1639, i finnl. även piske (varom Bergroth Spr. o. st. 9: 256) - ä. da. piske, da. pisk, från ä. ty. picze (ty. peitsche), från slav. språk: pol. o. tjeck, bic, till fslav. biti, slå (urbesl. med bila). - Härtill vb. piska, Balck 1603, varav pisk i betyd, 'stryk', Serenius 1734. - Inhemska germ. ord för 'piska' se under gissel o. svepa.

Ord Def. Poeng SAOL14