Scrabble-ordbok

Er PIPANS tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

6

Poäng

12

Bokstavpoäng

P4I1P4A1N1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Verb

  • Aktiv
  • Grundform
    att pipa
  • Nutid
    piper
  • Dåtid
    pep
  • Supinum
    har|hade pipit
  • Imperativ
    pip!
  • Passiv
  • Grundform
    att pipas
  • Nutid
    pips / pipes
  • Dåtid
    peps
  • Supinum
    har|hade pipits
  • Particip
  • Presens
    pipande

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) pipa
  • Bestämd form (ent.): pipan
  • Obestämd form (fl.): pipor
  • Bestämd form (fl.): piporna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) pipas
  • Bestämd form (ent.): pipans
  • Obestämd form (fl.): pipors
  • Bestämd form (fl.): pipornas

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

pipa - rör (med behållare för tobak) som används vid rökning; "rökpipa"; "pip|tobak"
pipa - instrument att blåsa i; "visselpipa"; "säckpipa"

Verb

pipa - ge ifrån sig svagt ljud i högt tonläge; "vinden piper i skorstenen"
gny
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

pipa - avlångt, ihåligt föremål genom vilket något, till exempel luft eller annan gas eller en projektil färdas; "Vi behöver PE-rör och en varmt vatten 'pipa'."; "Det är en helt vanlig gubb-'pipa' till tobak, men jag vet inte hur man hanterar den."; "Det känns som om man har lock för örat, det susar eller 'piper' i örat."; "Min valp 'pep' som en tok i början för att hon var van att alltid få vara med mig."
rökpipa, tjuta
pipa - ihåligt rör avsett för rökning, ofta med en skål i ena änden, men ibland av mer avancerad konstruktion

Verb

pipa - ge ifrån sig ett högfrekvent ljud
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. pipa, vb, fsv. pipa, pipa, blåsa i pipa (så ännu Bib. 1541) - da. pibe, från mlty. pipen = mhty. pfifen (ty. pfeifen), gammalt från lat. pipare, pipa, Ijudhärmande liksom grek. pippizö osv. Jfr följ. - I fsv. o. tidigare ä. iisv. med ipf. -adhe (t. ex. Bib. 1541).
  • 2. pipa, sbst., fsv. pipa, om blåsinstrument o. rör - senisl. pipa, fsax. pipa, fhty. pfifa (ty. pfeifé), ägs. pipe (eng. pipe), fra. pipe. osv., från mlat. pipa, bildat av föreg., alltså egentl.: 'flöjt', sedan om rörformiga föremål i allmänhet. Den i ä. sv. förekommande, utifrån lånade anv. om större rymdmått för våta varor (vin o. d.) syftar på vinfatens ursprungligen långsträckta form. - Jfr pip. - Dansa efter någons pipa, motsv. i da., ty., eng., väl efter björn-förevisarens pipa, efter vilken björnen dansade. - Stoppa pipan i säcken, motsv. i da. o. ty., egentl, om säckpipan. Jfr 1515: 'traxi fistulam meam in meum saccum'. - Jfr Piper, Pfeiffer.

Ord Def. Poeng SAOL14