Scrabble-ordbok

Er MIN tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

4

Bokstavpoäng

M2I1N1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Annat

min - minut
grimas, uppsyn
min - som tillhör mig; "enligt min mening"; "mina barn"; "min herre ("ni")"

Substantiv

min - uttryck i ansiktet; grimas; "med sorgsen min"; "göra sura miner"
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

min - känslouttryck i ansiktet; "'Min' bologna smakar gott."; "Du kan få skärmen, men datorn förblir 'min'."

OmegaWiki Dictionary Ω

  • MIN
    Som tillhör mig.
  • MIN
    Ett uttryck eller utseende som indikerar ett visst sinnestillstånd.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. min, p ron., fsv. min = isl. minn, da. min, got. meins, fsax., fhty. min (ty. mein), ägs. min (eng. my, mine), av germ. *mfna-; sannol. bildat av genit. el. lokat. (ie. *mei) till stammen me i mig, alltså ie. *mei-no-; specifikt germ. bildning; annars t. ex. lat. meus (av *mei-o-s), grek. emös, litau. månas efter ackus. måne, mig, osv.
  • 2. min, sbst. 1634: mine i betyd, 'avsikt o. d.', 1639, 1658: 'icke den ringaste mine wijser att willia . .' = da. mine, ty. miene, av fra. mine 1400-t., av dunkelt ursprung, enl. somliga urspr, keltiskt, jfr kymr. min, läpp, mun. - Hålla god min i elakt spe l, motsv. i da., ty. o. fra. (där dock med verb för 'göra').

Substantiv 1

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) mina
  • Bestämd form (ent.): minan
  • Obestämd form (fl.): minor
  • Bestämd form (fl.): minorna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) minas
  • Bestämd form (ent.): minans
  • Obestämd form (fl.): minors
  • Bestämd form (fl.): minornas

Substantiv 2

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) min
  • Bestämd form (ent.): minen
  • Obestämd form (fl.): miner
  • Bestämd form (fl.): minerna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) mins
  • Bestämd form (ent.): minens
  • Obestämd form (fl.): miners
  • Bestämd form (fl.): minernas

Substantiv 3

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) jag
  • Bestämd form (ent.): jaget
  • Obestämd form (fl.): jag
  • Bestämd form (fl.): jagen
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) jags
  • Bestämd form (ent.): jagets
  • Obestämd form (fl.): jags
  • Bestämd form (fl.): jagens

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

mina - (gömd) sprängladdning använd som militärt vapen; "min|fält"; "landmina"

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

mina - ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
mina - underjordisk gång; gruva

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • En mina är en sprängladdning som placerad på land eller i vattnet och utlöses när en person, ett fordon eller ett fartyg passerar minan. Minor används i första hand för att förhindra eller försvåra fiendens utnyttjande av ett område, eller för att fördröja dennes framträngande. En mina kan förses med ett försåt som gör den svårare att röja.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • mina, t. ex. Gustaf II Adolf; minen best. f. = da., ty. mine, av fra. mine = ital., spän. mina; sannol. egentl, keltiskt, jfr fir. méin, obearbetad metall (av *meini-), osv. Kelterna såväl på de britanniska öarna som på kontinenten voro skickliga bergsmän; se t. ex. Caesar De bello gallico 7: 22. Jfr mineral. - Härtill: minera = ty. minieren, fra. miner, egentl.: gräva en gruva för att söka efter metaller.

Ord Def. Poeng SAOL14