Scrabble-ordbok
Er MIN tillatt i Scrabble?
JA! MIN är tillåtet i Scrabble och ger dig 4 poäng.
Annonsering
Bokst.
3
Poäng
4
Bokstavpoäng
M2I1N1
Scrabble ordböcker
| Ordbok | Namn | Språk | Tillåten |
|---|---|---|---|
| Svenska Akademiens ordlista 14 | SAOL14 | svenska | JA |
Definitioner
Folkets lexikon 
Wiktionary 
Substantiv |
||
| min - känslouttryck i ansiktet; "'Min' bologna smakar gott."; "Du kan få skärmen, men datorn förblir 'min'." |
OmegaWiki Dictionary Ω
- MIN
Som tillhör mig. - MIN
Ett uttryck eller utseende som indikerar ett visst sinnestillstånd.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- 1. min, p ron., fsv. min = isl. minn, da. min, got. meins, fsax., fhty. min (ty. mein), ägs. min (eng. my, mine), av germ. *mfna-; sannol. bildat av genit. el. lokat. (ie. *mei) till stammen me i mig, alltså ie. *mei-no-; specifikt germ. bildning; annars t. ex. lat. meus (av *mei-o-s), grek. emös, litau. månas efter ackus. måne, mig, osv.
- 2. min, sbst. 1634: mine i betyd, 'avsikt o. d.', 1639, 1658: 'icke den ringaste mine wijser att willia . .' = da. mine, ty. miene, av fra. mine 1400-t., av dunkelt ursprung, enl. somliga urspr, keltiskt, jfr kymr. min, läpp, mun. - Hålla god min i elakt spe l, motsv. i da., ty. o. fra. (där dock med verb för 'göra').
Substantiv 1
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) mina
-
Bestämd form (ent.): minan
-
Obestämd form (fl.): minor
-
Bestämd form (fl.): minorna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) minas
-
Bestämd form (ent.): minans
-
Obestämd form (fl.): minors
-
Bestämd form (fl.): minornas
Substantiv 2
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) min
-
Bestämd form (ent.): minen
-
Obestämd form (fl.): miner
-
Bestämd form (fl.): minerna
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) mins
-
Bestämd form (ent.): minens
-
Obestämd form (fl.): miners
-
Bestämd form (fl.): minernas
Substantiv 3
-
Nominativ
-
Obestämd form (ent.): (en) jag
-
Bestämd form (ent.): jaget
-
Obestämd form (fl.): jag
-
Bestämd form (fl.): jagen
-
Genitiv
-
Obestämd form (ent.): (en) jags
-
Bestämd form (ent.): jagets
-
Obestämd form (fl.): jags
-
Bestämd form (fl.): jagens
Folkets lexikon 
Substantiv |
||
| mina - (gömd) sprängladdning använd som militärt vapen; "min|fält"; "landmina" |
Wiktionary 
Substantiv |
||
| mina - ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten | ||
| mina - underjordisk gång; gruva |
Wikipedia
- En mina är en sprängladdning som placerad på land eller i vattnet och utlöses när en person, ett fordon eller ett fartyg passerar minan. Minor används i första hand för att förhindra eller försvåra fiendens utnyttjande av ett område, eller för att fördröja dennes framträngande. En mina kan förses med ett försåt som gör den svårare att röja.
Svensk etymologisk ordbok ᚱ
- mina, t. ex. Gustaf II Adolf; minen best. f. = da., ty. mine, av fra. mine = ital., spän. mina; sannol. egentl, keltiskt, jfr fir. méin, obearbetad metall (av *meini-), osv. Kelterna såväl på de britanniska öarna som på kontinenten voro skickliga bergsmän; se t. ex. Caesar De bello gallico 7: 22. Jfr mineral. - Härtill: minera = ty. minieren, fra. miner, egentl.: gräva en gruva för att söka efter metaller.