Scrabble-ordbok

Er MES tillatt i Scrabble?

Annonsering

Bokst.

3

Poäng

4

Bokstavpoäng

M2E1S1

Scrabble ordböcker

Ordbok Namn Språk Tillåten
Svenska Akademiens ordlista 14 SAOL14 svenska JA

Definitioner

Folkets lexikon Folkets lexikon logo

Substantiv

mes - fågel av släktet Parus
pjosker
mes - ram som bär upp en ryggsäck
mes - rädd och ynklig person
fegis, fjant, ynkrygg
 = synonym  
 = antonym  
 = relaterat ord

Wiktionary Wiktionary dictionary logo

Substantiv

mes - individ eller art i familjen mesar (Paridae); "Är den där 'mesen' en kärrmes eller en talltita?"
mes - fegis
mes - bärställning på ryggsäck; bärmes

Wikipedia Wiktionary dictionary logo

  • Mes kan vara en typ av fågel, se mesar en typ av ryggsäck ett slanguttryck för messmör ett slanguttryck för någon som är feg ett produktionssystem för tillverkande företag Manufacturing Execution System ett säkerhetssystem för fartyg, Marine Evacuation System.

Svensk etymologisk ordbok ᚱ

  • 1. mes, fågelsl. Parus, 1785 = no. me/s, mlty. mése, fhty. meisa (ty. meise, varifrån da. meisé), ägs. mdse (eng. tit-mouse, coalmouse, genom anslutning till mouse, råtta), av germ. *maisö(n). Avledn.: isl. meisingr, varav fra. dial. mé-singue Normandie, fra. mésange. Säkerl. ej med Stokes m. fl. besl, med kymr, mwyalch, trast (av *meisalko-), o. lat. mernla ds. (av *mizulal). Snarare med Wood Zfvergl. Sprachf. 45: 70 besl. med vflaml. mijzel, liten bit, smula, o. mes 2, i vilket fall fågeln benämnts efter sin litenhet. Jfr eng. tit, liten varelse, mes, tom-tit, mes.
  • 2. mes, svag, feg stackare, 1642: een slätt (dvs. dålig, usel) mees, 1656m. fl.: en elak mees, i norrl. dial. även: oskicklig, senfärdig person - no. meis, smal o. mager person, besl. med höll. miezel, liten mager person (jfr f. ö. föreg.); möjl. en s-avledn. av ie. roten mi i grek. meion, mindre (se f. ö. mindre), o. i så fall ytterst med betyd, 'liten, obetydlig'.
  • 3. mes, korg, ett slags ställning för bördor att bäras på ryggen, numera väsentl. dialektiskt, jfr osv. dial. måiso, fiskkasse, fsv. mes ds., även (ss. i vissa dial.) som ett slags måttbestämning = isl. meiss m., korg, no. meis m. o. f., motsv. mlty. mése, meise, tunna, mått för torra varor, fhty. meisa, börda, knyte el. dyl., ty. dial. meisen, träställning för ryggbördor. Enl. somliga (se t. ex. Schra-der Reallex. s. 457) egentl.: korg av djurskinn: sanskr. mésd-, vädur, lett. maiss, säck, osv. Betydligt bättre förklaras emellertid betyd, 'träställning* o. d. genom Lidéns härledning PBB 15: 512: germ. *mais(s)a-, *mais(s)ö- till got. maitan, hugga (se mejsel); alltså: tillhugget träkärl; jfr till betyd.-utveck-lingen under skrinda. Möjl. är ordet i sv., åtminstone delvis, lånat från mlty.; i isl. o. vissa sv. dial. säkerl. inhemskt.

Substantiv

  • Nominativ
  • Obestämd form (ent.): (en) mes
  • Bestämd form (ent.): mesen
  • Obestämd form (fl.): mesar
  • Bestämd form (fl.): mesarna
  • Genitiv
  • Obestämd form (ent.): (en) mes
  • Bestämd form (ent.): mesens
  • Obestämd form (fl.): mesars
  • Bestämd form (fl.): mesarnas

Ord Def. Poeng SAOL14